Jag var ganska ämlig förra veckan. Låg i humöret och deppig. Gnällde, sov och ville inte gå på promenad. Matte började räkna veckor efter hundmensen: "en, två, tre, många - du är inbillningssjuk Heidi!" ropade hon. Jag ska tydligen inte bli valpmamma. Det blir inget. Jag är inte tillräckligt snygg om höfterna. Suck. Men jag tänkte att man kunde ju låtsas. Det började nästan kännas som på riktigt. Sen ångrade jag mig. Det var tråkigt att vara ämlig.
Vi gick till skogen. Jag hittade kantareller. Mattes utlagda kantareller. Dom har en särskild doft av plastburk och frys. Dom andra hittade jag inte. Dom fick hon plocka själv.
Jag tycker om sena kvällspromenader. Då behöver jag inte släpa på matte i kopplet. Hon får gå själv. Ja, jag håller mig intill såklart. Så att hon inte tappar bort sig.
Är det nån som har nåt tips förresten? Tips på hur man får åka lite buss och tåg. Jag försöker gå till perrongen eller hållplatsen när vi går förbi men matte verkar nästan alltid ha andra planer. Tacksam för råd.
