lördag 13 februari 2010

Frisläppta bullar

Husse och matte ville hasa runt på sjön på skidor. "Vi ska öva på frihet under ansvar, Heidi" sa matte och lät mig springa lös. Okej sa jag - vi delar - du övar ansvar, jag övar på frihetsbiten! Matte ansvarade för köttbulleutdelningen. När en åkare närmade sig kollade jag in matte, jodå, hon för handen i riktning mot köttbullarna. När åkaren kommer förbi är det meningen att hon ska dela ut bullen när jag tar mig friheten att ansluta vid hennes sida. Hon klarade det riktigt bra, missade inte en enda gång faktiskt. Väl hemma igen försökte jag blänga till mig en smörgås. Det funkade inte. Då krävde jag som tröst att få ligga hela jag i mattes knä när hon o Freya tittade på film. Då och då under filmen kved matte och Freya, stönade mitt namn med irriterade röster och viftade framför ansiktet. Vaddå, vi lever väl i fritt land? Och jag fick ju så många köttbullar...

torsdag 4 februari 2010

Min roliga på mattes huvud!

Vi lekte med roliga saken. Den var på mattes huvud. Matte drog ut en stol. Jag tänkte att om jag står på stolen kan jag nå den roliga. Men jag är osäker på om jag får vara på köksstolarna. Matte ropade att jag skulle ta leksaken. Hon ville kanske inte ha den på huvudet mer. En tass i taget på stolen. Kollade på matte. Ingen reaktion. Verkade ok för henne. Jag hoppade upp på stolen. Lite lite halkigt. Och lite liten yta att vara på. Jag vågade inte sträcka mig upp på bakbenen. Matte lockade och lockade. "Det värsta som kan hända är att du trillar ner" sa matte. Som tur var förstod jag inte vad hon sa. Jag satte mig på stolen och försökte skälla ner leksaken. Den kom inte ner. Det var jobbigt. Jag förde en inre kamp. Jag ylade lite. Gnällde. Leksaken kom inte ner. Den låg på mattes huvud.
Jag tog den. Det kändes bra.

måndag 1 februari 2010

Joråsåatte

Mina studier närmar sig slutsats-delen. Idag testade jag att självmant välja köttbulle vid mattes sida i stället för att välja den mötande hunden på bara två-tre meters avstånd. Jag har prövat det lite mer på sistone. Det verkar hålla som det mest lönsamma. Och det kan man ju kosta på sig. Det finns ju så många andra situationer där lite utfall, morrningar och sånt kan användas. När matte står still och pratar t ex, och det går förbi någon jycke som ser sur ut, eller bara går förbi, eller bara ser ut...
Matte och jag åkte pulka i mörkret. Eller ja ni vet , matte åker och jag springer. Vi har min leksak med oss. Antingen har matte leksaken och jag jagar henne, eller så har jag leksaken och pulkan med matte jagar mig. Ibland säger matte att jag ska stå kvar (!!) i backen när hon åker iväg med leksaken. Det är jätte-jättesvårt ju! Men jag vet att jag strax får springa efter om jag gör det. Men det är svårt att behärska sig... Sen träffade jag Kajsa 7 månader, en borderblandis. Jag hade inte teflonhjärnan idag utan kom ihåg att om jag försöker sitta och vänta så kan det hända att jag får hälsa och leka lite. Bra va!