Voff

Kollo hela förra veckan. Typ. Det är inte riktigt ett kollo säger matte. Man jag tycker det är roligt att kalla det kollo. Det låter som ett sommarnöje. En vecka hos fosterfamiljen låter inte lika coolt. Jag trivs där. Matte hade inte behövt komma. Vi har flämtat under träden och lekt och jag fick sova hos Johanna.

Det var varmt. Min vän Ådi ses utslagen här intill. Jag försöker få fart på honom framåt kvällningen.
Matte var bortrest på jobb. Jag trivs bra på kollo. En dag kom det många skrikiga barn. Det gjorde inget. Jag måste inte jaga barn. Jag kan umgås. Här nedan umgås jag med barn. Men jag har skrämt barn förut. Voff.

Gunnar

Jag har problem. Problem med att hålla mig kvar i TV-soffan om kvällarna. Jag rinner ur den. När jag sover. Jag får nog lägga halkmatta i den. Nedan ser ni en bild på mig och Gunnar. Gunnar Wennerberg. Sedan är den en bild på mig och Bollen. Bollen och jag gillar morgonsolen mot väggen. Men jag har ingen bild på mig och min bästis Bolli.

Utbölingar får skäll på jobbet.

Jobbat mycket på kontoret under veckan. I måndags mest tankearbete och planering. Mina underställda hade ledig dag. Jag kunde ligga och tänka ifred. Jag lyfte faktiskt inte på ett papper på hela dagen. Freya tog ut mig för toalettbestyren. Det är lite ovanligt. Att hon är på mitt jobb. De andra dagarna har Ådi skött sysslan att värma golvet borta vid väggen. Samanta sköter renhållningen under skrivbordet. Ett par dagar kom Dante in. Det var länge sen vi sågs. Det kändes som om vi fick en ny relation. Dante tar hand om bjäbbandet och fyller kvoten väl. Jag vaktar. Det händer då och då att det kommer in tvåbeningar jag inte känner igen. Jag känner att det är min uppgift att högt och ljudligt och med hela min varelse tala om att det är utbölingar i huset. Stackars sommarjobbare.

Annars har matte gömt en hel del godis och saker i vår lilla skog den här veckan. Jag gillar det. Att leta efter dom alltså. "Slakta-fotbollen" är också en rolig lek. Men jag längtar lite efter riktigt jobb faktiskt. Det gör jag.

Nybroplan. Luktade spännande från vattnet och båtarna. Notera glassen i vänstra hörnet som jag väntar på att få äta av. Matte tog pistage. Jag fick vanilj.

Att lyda eller icke lyda - det är ingen fråga

Idag har jag övat mig i att inte lyda. Det gick bra. Matte blev ganska arg men jag tyckte det var onödigt att bry mig om det. Jag överraskade henne med att inte alls sköta mig utan springa fram till människor fast jag inte fick och inte komma med en gång fast jag hörde "häråt" och lite annat bus som var roligt att utforska. Idag tog jag också mod till mig och simmade lite. Alldeles på riktigt. Jag hade ju ingen aning om att jag kunde!
På bilden ser ni att jag fortfarande fegar lite, men sen så!

öva öva

Jag fortsätter att öva mig i att inte jaga fåglar. Det går ganska bra. Särskilt om dom är en bit ut i sjön...

Livets stora gåta

Ingenting hade jag gjort på heela dagen. Dötrist. Jag hade liksom gett upp, dåsade timme ut o timme in i min slaf. Vid sextiden började matte röra på sig. Tog på sig byxorna med alla fickorna. Då anade jag att det kanske, kanske skulle vi komma utanför dörren iallafall. Det regnade nu. Jag brukar inte gilla regn. Men inte ens det spelade någon roll, äntligen skulle vi göra nåt! Tog bussen. Till hundklubben. Ohoj, där piggnar man till. I regnet. Vi träffade lite hundar och människor. Några hade jag sett förut. Men jag förstååååår inte varför man går till ställen med hundar, man aldrig sett förut, om man inte ska nosa, leka, morra, kela, utmana eller gööööra nåt med dom. Förklara det för mig! Detta är mitt livs stora gåta. Matte tyckte det var viktigare att hasa runt i blöta gräset och läsa på skyltar som ingen av oss begrep. Det här ska vara skoj, säger dom, sa matte och försökte verka övertygande. Jag vet inte. Jag försökte gå till dom andra hundarna. Det blev varken rally eller lydnad sa matte.

Sen promenerade vi den timslånga vägen hem. Det tyckte jag om. Vi stannade på vägen och delade på mattes smörgås och banan. Det tyckte jag också om.