Novembersöndag

Vi har alltid varit ute mycket min matte och jag. I skogen. Bortom stigarna. Bara hon och jag. På sistone har vi allt oftare haft sällskap. Farbror Ådi och min... eh... okej då... kille, Bolli. Vi letar. Jag och matte och de andra. Jag är inte riktigt säker på vad vi letar efter. Men dom är väldigt målmedvetna på våra utflykter. Mattarna alltså. Det är roligt att leta. Ibland säger matte att jag ska leta. Några gånger har jag plötsligt fått köttbulle. Det kan hänga ihop med om man hittar en gammal plastpåse under en sten eller så... jag vet inte säkert. Dom blir så glada och ropar duktig. Jag kan äta köttbulle. Det kan väl inte vara det? Äta köttbulle är inte svårt alls. Idag letade vi. Det var nästan mörkt. Det regnade. Min kompis Peter hittade en burk. Då blev alla glada. Men Peter fick ingen köttbulle så jag vet inte... han fick en pinne i huvudet och morrade såsom människobarn gör. Bolli tänker bara på en sak. Jag blev förbannad - "ge f-n i min rumpa!" skrek jag åt honom. Bollis matte stoppade sin fot i ett hål. Knähunden Samantha ville gå hem. Hon fattar inget. Skogen is the shit.

Överstånden uppvaktning

Som sagt, jag var ju lite uppvaktad häromdagen - en trevlig springer spanielkille från grannskapet hängde utanför mitt hus och ville gärna komma in till mig i trädgå´rn. Jag ville gärna att han skulle komma in till mig i trädgå´rn. Vi var så att säga mycket angelägna. Båda två. Det var nog min mest angelägna dag i hela löpet faktiskt. Matte tog honom med sig till människolyan där han hör hemma. Snopet. Han hade rymt från sin husse på promenaden och sprungit 1.5 km för att komma till, Mig! Guuud vad jag kände mig populär! Igår sågs vi som hastigast igen utanför mitt hus. Tyvärr hade vi hussar o mattar med oss så vi kunde inte vara ifred. Han rymmer visst ofta den där killen för imorse kom han igen skuttande utanför mitt hus. Matte tänkte att hon och jag skulle gå hem med honom men nu ville han inte följa med mig? Han nosade lite förstrött på mig och galopperade sedan iväg åt annat håll, nämligen hem till Molly 150 meter bort. Jaha! Nu är det Molly som är föremål för hans lustar! Pff! Jag har väl sällan blivit så förbigången!

Smart!

Känner mig i form och rätt snygg faktiskt.

Så här i löptider blir man ju lite uppvaktad också. Synd att man inte får komma till...

Tomas klarar sig inte utan mig på jobbet. Jag måste vakta kontoret. Dom andra kunde tydligen inte komma. Iallafall får jag hålla ställningarna själv. Det är ett sjå. Vilka ska man skälla på och vilka ska man inte? Det är en del främmande karlar på jobbet nu. Men dom äter där. Kanske hör dom till flocken då?

Numera sköter jag också ibland hushållet på egen hand. Några timmar går bra. Jag tyckte det var läskigt förut. Det är tråkigt som bara den. Jag har kommit på att om man sover så går det fortare tills matte kommer. Visst är jag smart!

Snygg, smart och i form! Yeah!

Vädrat Pangpang

Taggad. Väntar på klartecken. Gustaf finns därute nånstans. Jag ska få vädra upp honom i min egen takt, utan att matte hänger i nån lina därbak. Det är såååå kul!
Dobbermanklubben hade pangpang för sig i skogen oxå. Men jag bryr mig inte när det smäller och pangar. Matte skickade nöjda och avslappnade signaler när det sköts alldeles nära. Så hon blev väl inte rädd alls. Skönt för henne.

Bäst att sköta sig

Inget särskilt. Varit hemma mycket. Hussarna har tagit mig på promenad. Matte jobbar och jobbar. På morgonen sover jag länge. På kvällarna tränar vi konstigheter. Jag är svullen och dripp-droppar - får inte gå på lördagspromenaden. Men jag sköter mig. Jag har tålamod. Matte är bra på att leka som en hund!Hon är dock lite lat. Jag måste hämta hennes tofflor. Och stänga kökslådorna efter henne. Och hämta maten själv.

Systemvetare

Vägd och mätt. 27 kg i bara mässingen. Mätt var jag inte - men hungrig. Ja, jag vågar nu - sitta fint på vågen. Annars tog jag idag med matte och husse till Runsa fornborg. Jag fick gå först i ledet. Det var kul. Jag är noga med att rapportera bakåt i ledet. Man måste ju kolla att dom hänger med, människorna. Det händer att min matte irrar bort sig. Ja det finns faktiskt anledning att oroa sig för att hon ska komma bort. Men jag har utarbetat en systeeeeem. Ett gå-före-systeeeem. Man lufsar 15-20 steg och sen stannar man o kollar bakåt i ledet. Så tar man 15-20 steg igen, och kollar bakåt. Funkar skitbra - då hinner hon inte irra bort sig så mycket...
I övrigt? Lingonveckan fortskrider.

här är jag!

Dripp dropp, dripp dropp, svullen rumpa.

Dripp dropp, dripp dropp, "mattes stumpa".

Nosar, skvätter, och vill mera -

lockar hanar som passera

tredje löpet, stora tjejen

måste ändå avstå "grejen".

Gå i koppel hela da´n, ja jag lyder dåligt som faan.

Dripp dropp, dripp dropp, golvmoppen far.

Dripp dropp, dripp dropp, har haft bättre dar...