Veckorapport i chocktillstånd

Bevakade kontoret alldeles själv på i början på veckan. Jag kände igen sommarjobbarna så jag behövde inte skälla ut dom. Jag kunde vara lugn i min stol. Undrade var Ådi var. Låg väl hemma och drog sig.
Häromdagen badade jag lite på Lagnö. Jag ville inte gå längre än till magen. Det var iiiiiiiskallt på tuttarna så jag blev tvungen att dra efter andan.
På kvällen la matte ett spår hemma jag blev så ivrig och glad så jag vimsade bort mig över gräsmattorna.

När vi promenerade kunde jag behärska mig när det kom hundar på andra sidan gatan. Det var svårt. Men det gick. Nästa morgon ville jag hoppa på alla, även tvåbeningar!

Lajjat med Bolli. Han e miiinnnnnn...

Idag är jag i chocktillstånd - ja jag är i skrivandets stund fullkomligt slut faktiskt, jag har dragit runt på matte på hundpromenad med mååååånga hundar. Jag kunde inte räkna dom alla. Matte kunde räkna till tjugofem. Vi fick leka. Allihop. Jag sprang runt till alla och pladdrade nervöst: "Jag är ny här- jag vet inte hur man göör!" Det är lugnt sa dom, koppla av.

Jag tryckte till en tik. Det var hon som börja´. Faktiskt.
Tyckte ialla fall jag. Hon var okej med mig sen. F´låt då... Jag blev så... eh... till mig?