Nåja

Det händer inte mycket inte. Lite promenader. Klippa klorna, usch. Var hemma hos min kille Bolli, i fredags och hade skoj. Hundpromenaden i lördags. Jag tyckte jag var tvungen att tala om för en tjej var skåpet ska stå. Jag bet mig i tungan. Matte såg sur ut.

Envis

Det kan vara så att min matte är mer envis än jag. Jag håller på att utforska det på våra promenader. Hon håller för dåligt tempo helt enkelt. Jag försöker få henne att gå bara något lite fortare. Jag tycker inte det trevligt när hon går och drar i kopplet hela tiden nämligen. Det funkar väl sådär tycker jag. Matte verkar vilja att jag ska gå lite saktare istället. Vi får väl se. Vem som är mest envis.
Vi var på hundpromenad igår igen. Det är veckans godispåse tycker jag!

jag ääälskar dom dagarna

Jag var på hundpromenad igen. Jag äääääälskar dom dagarna. Här får vi vara lösa allihop på promenaden i skogen. Jag blev inte osams med nån. Vi var 25-30 st vovvar. Tror jag. Några var så små så jag vet inte om det var hundar eller marsvin. Och alla våra mattar o hussar. Jag äääälskar dom dagarna.

Hängde lite med Bolli i söndags. Jag var hejjarklack när han skulle visa upp sig från sin bäste sida i utställningsringen. Han fick prassliga blomliknande saker i grälla färger. Matte var riktigt jobbig och hindrade mig från att brottas med Bolli och hoppa iväg till alla hundar. Efter några timmar gav jag upp. Då låg jag ner i flera minuter. Matte tog den här bilden för hon ville ha bildbevis att jag kan vara lugn.

förra veckan

Först fick jag vänta en lång stund i bilen. Sen fick jag vänta en liten stund vid trädet. Matte och jag åkte nånstans en morgon. Många hundar. Jag känner hur livet spritter i mig när jag ser andra hundar. Men jag fyllde två år häromdagen. (matte tror inte att jag vet det, men det gör jag och jag har inte fått nån present eller nånting!!) Jag försöööööker verkligen vara lugn. Ibland.
På bilden väntar jag på att få pröva rapport. Du ska springa till matte, sa Britt-Marie som visst var duktig på sånt där. Svensk Mästare med sin hund, sa matte imponerad. Jag kan också springa, tänkte jag. Jag fick gå iväg med Mästaren. Hon var rolig och spännande så jag glömde bort att jag absolut inte vill gå iväg med nån jag inte känner. Sen sprang jag det fortaste jag kunde till matte. Sen sprang jag det fortaste jag kunde tillbaka till Britt-Marie, utan att tveka. jag blev förvånad själv faktiskt!
Sen fick jag leta efter en jag inte känner som gömt sig i skogen. Det var konstigt, jag brukar bara leta efter Gustaf. Eller husse. Jag hittade henne. Jag visste inte vad jag skulle göra. Jag stod och glodde på henne. Hon var glad och gav mig köttbullar.

Min lilla bollitrolli o jag

inatt sov jag över hos min kille...

här är vi i somras när han hälsade på hos mig. Ja! vi pussas lite, vadåra?!!!