Måndagkväll: Lång bilresa med husse. Anländer lyan sent. Upptäcker matte i lyan. Överraskas av min egen glädjereaktion. Jag stirrar på henne två sekunder, darrar, reser ragg, lägger ner raggen, välter henne och brottar ner henne i min sovkorg (ja vi får plats båda i den). Blötlägger hennes anlete med min oändligt långa tunga. Jag får nästan andnöd och hjärtstopp - kort sagt - vi har ett alldeles underbart återseende.
Tisdag: Jobbar hela dagen på kontoret. Bolli jobbar också för första gången på ett tag. hjärtstoppsvarning igen. Tack, vi är mycket lyckliga tillsammans. Han är dock en envis drummel som behöver en åthutning då och då. Tur att man kan säga till på skarpen. Undermåligt med promenader denna dag. Var kan man klaga? Och var ansöker man om att slippa kloklippning? Vad kan man skylla på? Huvudvärk? Löp? Glömda gympakläder?
Onsdag: 1 timmes morgonpromenad i närområdet. Sov sedan gott i hallfåtöljen hela förmiddagen. Eftermiddag. Ett skogsparti i industriområdet - matte sätter på sele och lina. Jag fattar. Känner plötsligt 30-40 minuter gammal mattelukt o stigkanten. Kul! Ingenting kan stoppa mig! Nu kör vi! Det är långt men inte för långt. Jag tycker alltid det kunde vara lite till :( Nåja, matte och jag delar på lite pannbiff som hängde i ett träd.
Matte går till jobbet. Utan mig!
Torsdag:Sover länge. Matte får dra mig ur slafen. Jobbar på kontoret. Bolli är där. På kvällen: Spelar lite fotboll med matte. Jag har en otrolig massa oförlöst lek- och busenergi. Sen till hundklubben , trots mina överfulla energidepåer lyckas jag koncentrera mig hyffsat. Känns ändå bra på nåt sätt att jobba med matte. Jag kikar på de andra hundarna. Kanske, kanske...
Hemma är Freyas kompis på besök. Hon vill helst slippa hälsa på mig säger matte. Jag morrar ibland en liten stund åt inkräktare i lyan. Men inte idag! Matte sa duuuuuktig. Jag fick glo bakom ett galler på kompisen. Jag kände mig lugn. Och liite glad. Matte sa duuuuuktig.