O-lat

Sen jag hörde av mig senast här har jag inte legat på latsidan. Snarare på olats-sidan. Jag har skällt ut grannen, skrämt ett par småflickor och läxat upp en stissig polare på dagis. "Olater" säger matte. Men det finns sånt som hon verkar bli glad av oxå. Som när jag sitter stilla och vaktar henne när hon rensar ogräs eller plockar hallon eller blåbär eller svampar eller... sniglar?
Igår var jag på det där stället där en tant eller farbror klämmer på mig. Man ska hoppa upp på en sorts bänk och sen åker den upp och det är en helt onödig uppfinning. "Kläm-och stick-i-benet-tanten" blir glad iallfall. Inte jag. Men jag fattar. Man måste bli klämd och stucken på bordet ibland. Sedan var det mattes tur att ha obehag. "900 spänn!? nu igen?!" kved hon och jag undrade om hon också fick stick i benet eller blev klämd på. "Du var duktig Heidi!" ropade kläm-tanten när vi gick.

Nya tider, strålande tider

Jag har börjat på dagis. Lite märkligt när man närmar sig medelåldern kanske. Men det är en ny fas i mitt liv. Det känns liite onödigt på morgonen tycker jag, att matte ska lämna mig där. Men jag har ett eget rum på morgonen med min filt. Ett stort rum. Men det är spännande med med alla nya människor och nya hundar. Jag bestämde mig första dagen att ligga lite lagom lågt och kolla in läget. Jag kan vara cool. Det är rätt skönt att vara cool. På eftermiddagen händer det att vi är några som hänger i köket. Med personalen. Idag fick jag ett hembakat bananhundkex när jag skulle gå hem. Banankex? Man får lukta noga först. Så att man inte sätter i sig vad som helst.