Sen jag hörde av mig senast här har jag inte legat på latsidan. Snarare på olats-sidan. Jag har skällt ut grannen, skrämt ett par småflickor och läxat upp en stissig polare på dagis. "Olater" säger matte. Men det finns sånt som hon verkar bli glad av oxå. Som när jag sitter stilla och vaktar henne när hon rensar ogräs eller plockar hallon eller blåbär eller svampar eller... sniglar?
Igår var jag på det där stället där en tant eller farbror klämmer på mig. Man ska hoppa upp på en sorts bänk och sen åker den upp och det är en helt onödig uppfinning. "Kläm-och stick-i-benet-tanten" blir glad iallfall. Inte jag. Men jag fattar. Man måste bli klämd och stucken på bordet ibland. Sedan var det mattes tur att ha obehag. "900 spänn!? nu igen?!" kved hon och jag undrade om hon också fick stick i benet eller blev klämd på. "Du var duktig Heidi!" ropade kläm-tanten när vi gick.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Hej Hejdi.
Jag tyker om att du akviterat författar tassen igen!
Själv har jag det där dys.. leskiga saken så min matte blogar i stälet. Iblan. men hon är så själv uptagen så hon skriver bara om sej sjelv.Helsningar Dante
som saknat dina updatteringar.
Skicka en kommentar