O-lat

Sen jag hörde av mig senast här har jag inte legat på latsidan. Snarare på olats-sidan. Jag har skällt ut grannen, skrämt ett par småflickor och läxat upp en stissig polare på dagis. "Olater" säger matte. Men det finns sånt som hon verkar bli glad av oxå. Som när jag sitter stilla och vaktar henne när hon rensar ogräs eller plockar hallon eller blåbär eller svampar eller... sniglar?
Igår var jag på det där stället där en tant eller farbror klämmer på mig. Man ska hoppa upp på en sorts bänk och sen åker den upp och det är en helt onödig uppfinning. "Kläm-och stick-i-benet-tanten" blir glad iallfall. Inte jag. Men jag fattar. Man måste bli klämd och stucken på bordet ibland. Sedan var det mattes tur att ha obehag. "900 spänn!? nu igen?!" kved hon och jag undrade om hon också fick stick i benet eller blev klämd på. "Du var duktig Heidi!" ropade kläm-tanten när vi gick.

Nya tider, strålande tider

Jag har börjat på dagis. Lite märkligt när man närmar sig medelåldern kanske. Men det är en ny fas i mitt liv. Det känns liite onödigt på morgonen tycker jag, att matte ska lämna mig där. Men jag har ett eget rum på morgonen med min filt. Ett stort rum. Men det är spännande med med alla nya människor och nya hundar. Jag bestämde mig första dagen att ligga lite lagom lågt och kolla in läget. Jag kan vara cool. Det är rätt skönt att vara cool. På eftermiddagen händer det att vi är några som hänger i köket. Med personalen. Idag fick jag ett hembakat bananhundkex när jag skulle gå hem. Banankex? Man får lukta noga först. Så att man inte sätter i sig vad som helst.

Det kan hända att jag fortsätter höra av mig här då och då. Ida kommer inte längre. Hon har flyttat säger matte. Jag toklängtar till våren. Den riktiga. Redan för en månad kände jag att det var dags för årets första rull i gräset. Jag parerade vinterns glömda bajshögar precis på hundhåret, men det gick. Ibland tycker jag matte jobbar för mycket och bryr sig om mig för lite. Då får man vara tydlig på ett vänligt sätt.

Jag har varit på skärgårdsutflykt. Alba är typ min kompis nu. Fast hon är lite jobbig tycker jag. Men det är ändå kul att ha kompis. Så jag kan stå ut med att hon är jobbig. Dessutom verkar våra mattar gilla varandra. Då är det lika bra att försöka, tycker jag. Ibland retas jag tillbaka. När jag har pinnen är det jag som vinner.
Idag var jag ensam hemma många timmar. Hela dagen tyckte ja, Faktiskt bara halva sa matte.

Sökresultat

Husse och jag har haft tid för vår relation. Jag har inte varit på jobbet så mycket utan hemma med husse. Under ett drygt år faktiskt. Husse har sökt. Jobb. Det har blivit många långa promenader med husse. Nu blir det väl mer tid på kontoret framöver. För oss båda. Sökresultat. Fast husse använder inte nosen tror jag.

Matte fortsätter söka burk. Geocaching. Det är bitvis ganska roligt. Fast inte jämt. Men förra veckan hittade jag en alldeles själv! Matte hade stannat under gran och kom på efterkälken. Anne och Eragon stod och glodde på en annan gran. Jag stod vid gömman och funderade på hur jag skulle få deras uppmärksamhet. Sedan visade jag gömman. Matte blev glad. Och imponerad. Man kan bli diplomerad geodog säger hon. Jag vet inte vad det är. Så länge man kan äta det så är det bra.

Ny medarbetare

Sen en tid har vi fått en ny medarbetare på jobbet. Archie. Han heter Leonberger i efternamn. Han är vääldigt ambitiös när det gäller jobbet. Han sorterar papper och organiserar om i bokhyllan. Tömmer papperskorgen. Jag har sagt att inte behöver tömma soporna. Det finns annan personal som gör det. Häromdagen var jag lite sen in på jobbet. Då hade han tagit en hel del initiativ på egen hand. Det blir bättre om jag får handleda. Handgripligen.
Kantarellerna hittar jag som ingenting när matte och jag övar. Hon borde fatta att det är dags att höja svårighetsgraden. Men hon fattar inte så mycket sånt.

Skrytbloggen

Mina första spontanhittade kantareller visas här. Det var det historiska datumet den 2 augusti 2011 i Skummeslövsstrand. Jag var inte ens ombedd att leta. Men jag tänkte att kanske matte ville veta. Det ville hon. Hon blev mycket glad. Min första på egen hand hittade geocache visas här intill. Eller alltså, det är inte exakt den men en liknande… om det gills… Matte blev minst lika glad som när jag hittade svampen – om inte ännu gladare.

Inte fullt lika skrytit är bilden på mig när jag höll på att få värmeslag. Här ligger jag under ett bord med ett havsdränkt badlakan över mig. Då blev allt bra.

Min bästa gren!

Spåra är nog det roligaste jag vet! Då vet man att man är en hund och inte en soffkudde. Voff!