Flockbyte

Jag har bott två veckor hemma hos Ådi och hans flock. Ådis flock är större än den jag kommer ifrån. När jag är där är vi fem hundar, tre hästar, fyra-fem människor och ett par katter. Jag har jobbat på kontoret som vanligt på dagarna. Men matte har jag inte sett röken av. Hon har varit bortrest på sjukhuset säger dom.

Precis när jag förstått att ”jaha, i den här flocken ska jag nog stanna” så dyker matte och husse upp. Förvirrande. Och lite skönt. Kändes bra att hoppa in i min bil. Och hemma fanns min stol, strategiskt placerad i hallen med utsikt över kök, vardagsrum, hall, altan- och ytterdörr. Här har man full koll. Skitbra. Efter en snabb runda genom huset intog jag min stol och tvärsomnade. Noll koll.
Det är stillsamt här hemma. Det är nåt med matte. Alltså, hon gillar mig det fattar jag ju men hon leker inte… och vi går inte ut. Gustaf går ut med mig. Fast det är inte som med matte. Vi brukar går långt. Och till skogen. Och hitta på nåt.
Så jag saknar Ådi och Bolli att brottas med. Och Peter. Och Madde. Och...
”Snart” säger matte, ”snart kan jag röra mig mer”, ”då ska vi hitta på saker Heidi”.
Men jag vet inte riktigt vad ”snart” betyder…

Humöret i armen?

Matte verkar också dämpad. Hon var hos veteri ....nej doktorn igen.
Hon har visst "chanser till humör i armen". Jag fattar inget.
Eller om det var cancer och tumör i tarmen?

Skulle vilja va lite crazy

Min Leonbergervän Bolli som var så liiiiiten i juni har nu vuxit om både mig och labben Ådi. Bolli är en ambitiös medarbetare på kontoret. Han går igenom pärmarna i bokhyllan och plockar ner gamla kom-ihåg-lappar från väggarna. Lite väl ambitiös tycker nog jag som numera kommit in ganska bra i kontorslunken. Samantha ligger under hurtsen men vi kommer överens. Jag tjatar inte så ofta på henne längre.
Rapport från kursen: fortsatta framgångar i "inkallning under lek". Jag fick springa fritt med Axa idag. Det var skitkul men hon visste inte att man inte ska springa bort från fotbollsplanen. Så när hon sprang ut från planen så stannade jag, fast matte inte hade ropat, och väntade tills Axa kom tillbaka. Då önskade jag att jag också vågade va lite crazy och så där busig... Dock blev det jumboplacering och tröstpris i grenen "inte springa fram/dra i kopplet mot andra hundar" eller änder, eller barn eller väskor på hjul för den delen.

Lite dämpad

Jag ska sova över hos Ådi. Eller om jag får sova i Maddes säng... Men jag måste kissa på natten... Jag är förresten hungrig till frukost numera. Och törstig hela tiden. Och måste kissa hela tiden. Jag känner inte igen mig själv. "Meduciinen" sa veterinären. "Det är därför du blir törstig." Jaha ja. Jag känner mig lite "mattig" också. Hon envisas med örondroppar som är jätteläskigt och kloklippning som går an (BARA INTE FRAMTASSARNA!) eller om jag hatar det... jag vill iallafall vara nära nära. Hon kan droppa och klippa, bara jag får vara i hennes famn. Eller iallafall brevid. Näe jag har inte haft nån riktig lust på nåt de sista dagarna.
Men igår fick jag spåra lite! Då kände jag liiivet i mig igen faktiskt! Jag undrar om matte såg att jag var lite nere?