ett hjärta kan gå i tusen bitar

I lördags var det dags för hjärtsnörp igen. Alla mina kompisar ringde på dörren på en gång!Husse fick hålla i mig så att jag inte skulle gå i tusen bitar av hjärtefnatt. Först kom Eragon med Peter i snöre och sen kom Samanta med Tomas i snöre. Samanta tvärvände och sprang ut igen så fort hon såg mig. Löjligt. Matte och Tomas tvingade in henne i köket och parkerade henne i kökssoffan. Där borrade hon ner sig bakom en kudde och såg ut att undra vad det var för fel på soffan hemma hos henne. Jag glömde bort henne för där låg hon i flera timmar! Sen kom Ådi och då nästan dog jag, min älskade Ådi! Hemma hos mig! Kom ja kom! Här är mina leksaker! Här är mina tuggben! Ta vad du vill, jag är så lycklig! Sen kom Bolli min fästman och brottarhjälte i brottarbralla! I snöret bakefter drog han sin älskade matte Johanna (det är okej att han älskar henne hon är ju iallfall bara en tvåbening) och där kom Ådis matte och hon är så glad och snäll och där kom och där kom... eh... jag har ett svagt minne av att Freya hade kaniner... en kanin?
Kaninen bar dom i famnen och jag var tvungen att hopp f´låt sträcka mig för att se och det var nåt med päls och dom sa snälla saker med snälla röster till det lilla pälset och kaninen luktade människa och hund. Och kaninhunden hette Cliff och var ,hur ska jag uttrycka mig, bedårande! Och jag blev gladspänd och var så försiktig som som en tvåårig boxer möjligen kan vara och jag funderade och nosade och kaninhunden fräste åt mig som en katt gjorde en gång. Och tvåbeningarna åt och pratade och Bolli tänker bara på en sak så jag blev arg sedan myste vi lite och sedan tänkte han på det där igen och jag talade om att det ska han ge fanken i och sedan vilade vi lite hos varann. Sedan åkte vi en stund till en skog och Ådi och jag fick springa fort och fritt och det var en bra dag.