Sökresultat

Husse och jag har haft tid för vår relation. Jag har inte varit på jobbet så mycket utan hemma med husse. Under ett drygt år faktiskt. Husse har sökt. Jobb. Det har blivit många långa promenader med husse. Nu blir det väl mer tid på kontoret framöver. För oss båda. Sökresultat. Fast husse använder inte nosen tror jag.

Matte fortsätter söka burk. Geocaching. Det är bitvis ganska roligt. Fast inte jämt. Men förra veckan hittade jag en alldeles själv! Matte hade stannat under gran och kom på efterkälken. Anne och Eragon stod och glodde på en annan gran. Jag stod vid gömman och funderade på hur jag skulle få deras uppmärksamhet. Sedan visade jag gömman. Matte blev glad. Och imponerad. Man kan bli diplomerad geodog säger hon. Jag vet inte vad det är. Så länge man kan äta det så är det bra.

Ny medarbetare

Sen en tid har vi fått en ny medarbetare på jobbet. Archie. Han heter Leonberger i efternamn. Han är vääldigt ambitiös när det gäller jobbet. Han sorterar papper och organiserar om i bokhyllan. Tömmer papperskorgen. Jag har sagt att inte behöver tömma soporna. Det finns annan personal som gör det. Häromdagen var jag lite sen in på jobbet. Då hade han tagit en hel del initiativ på egen hand. Det blir bättre om jag får handleda. Handgripligen.
Kantarellerna hittar jag som ingenting när matte och jag övar. Hon borde fatta att det är dags att höja svårighetsgraden. Men hon fattar inte så mycket sånt.

Skrytbloggen

Mina första spontanhittade kantareller visas här. Det var det historiska datumet den 2 augusti 2011 i Skummeslövsstrand. Jag var inte ens ombedd att leta. Men jag tänkte att kanske matte ville veta. Det ville hon. Hon blev mycket glad. Min första på egen hand hittade geocache visas här intill. Eller alltså, det är inte exakt den men en liknande… om det gills… Matte blev minst lika glad som när jag hittade svampen – om inte ännu gladare.

Inte fullt lika skrytit är bilden på mig när jag höll på att få värmeslag. Här ligger jag under ett bord med ett havsdränkt badlakan över mig. Då blev allt bra.

Min bästa gren!

Spåra är nog det roligaste jag vet! Då vet man att man är en hund och inte en soffkudde. Voff!

Premiärbadat hela mig i Vallentunasjön. Jag kan inte simma. Matte tjatar om att jag kan simma fast jag bara inte vet om det. Men jag kan inte simma. Tror jag. Den roliga pinnen åkte så långt ut. Jag hämtade den. Men jag simmade INTE!
Igår stadspromenad. Heeeela dagen. Jag slocknade på tåget hem under ett säte. Matte skrattade åt mig när jag vaknade. Jag hade dammtussar hängande på öronen och kände mig förvirrad. Sover lätt 15 timmar på det!

Jag fortsätter leta burk.

Nu är det fart på burkletningen vill jag lova. Jag har letat mer än 30 burkar den här helgen. Vi går och går och går. Idag blev det buss och pendeltåg och bil också. Sen gick vi Cliff och jag och våra mattar i huuundra timmar. Nu tänker jag sova i 15 timmar.

Jag ska ha en sminkloge också

Jag kanske kanske ska få en egen bloggTV-serie. Jag håller på och förhandlar. Vad ska den heta... Heidis magasin? Veckans nytt? Knoll & Tott och jag? Vovvsing rapporterar? Vovvsing Apporterar? Mina samlade köttbullar? Hört & Sett? Bett & Etikett? Förslag någon?

Slurp

Jag kan inte hjälpa det men sen ett par dagar drägglar jag okontrollerat i alla situationer som möjligtvis kan förknippas med godis. Jag kan inte kontrollera det. När jag sätter mig fint på tåget. Jag drägglar när matte håller i klickern. När jag har ögonkontakt med matte. Jag drägglar när matte säger "bra", "fint" eller "rätt". Jag drägglar när jag ser en utdragen kökslåda. Jag dregglar när matte frågar "Var är svansen?". Det forsar ur mina mungipor. Det blir blött. I´m sorry.

Vår till slut

Satt fart på kantarellnosen. Det var rätt skoj. Häromdagen skickade matte mig att leta i skogen. Hon hade gömt grejer sa hon. Jag hittade en telefon. Jag var inte stensäker på vad jag skulle göra med den. Jag prövade med att ta med den till matte. Hon blev glad. Hon ville att jag skulle leta mera. Det låg ett skohorn där. Jag skulle hämta det också sa hon. Jag kände mig rätt duktig men jag är inte säker på varför jag ska hämta grejerna. Lite senare hittade jag kantareller. Dom ska man inte hämta tror jag. Det är ju lite förvirrande. Ibland ska man hämta när man hittar ibland ska man inte hämta? Man ska sitta och glo på matte. Det kom jag plötsligt ihåg. Fast sen glömde jag mig strax och försökte hämta kantarellen. Då får man ingen köttbulle. Man ska bara sitta.

Marspromenad med Samanta.

På båten till Ven med husseGurra.

Möter våren på Ven under påsken.
Ses!

Burkletardag.

Det var ganska kul. Jag såg ganska många människor. Men det var ganska länge. Det blev ganska kallt. Jag blev ganska trött. Jag tycker ganska bra om att åka tunnelbana. Det var ganska trångt där. Jag blev ganska smutsig. Jag blev ganska hungrig. Det var ganska skönt att bli duschad. Det var ganska skönt att bli torkad med hårtorken. Det var ganska skönt att somna i soffan.

Jag blir så trött när jag tänker.

Gå långa promenader är ju ganska trevligt. Men ack så gott man sover efter att ha tänkt så det osar ur öronen. 12 minuter i köket med hjärnan på högvarv. Jag undrar så vad hon vill min matte. Zzzzz....

Hakuna matata

Det har blivit fortsatt mycket liggapåsoffan. I tisdags tyckte matte att det var dags för mig att genomgå ett litet konditionstest inför den ljusnande framtid som kallas "vår". Matte tog sparken i högt tempo runt 4 km-slingan på sjön. Inga problem sa jag. Det var det inte heller, jag blev inte ens andfådd. Matte blev svettig och fick träningsvärk. I förrgår blev det att jogga milen efter husse på skidor. Först över sjön sedan runt golfbanan o sedan över sjön tillbaka. Jag fick godkänt på kondistestet nivå 2. Inga bekymmer! Nu längtar jag efter gräääs och mossa att springa på !

Tensta

Jag har haft det ganska ensamt och eländigt några dagar. Men jag är tålmodig. Jag kan sova. Matte försöker, jag vet. Men jag springer ändå till Tomas bil och hoppas på lite tur. Ibland så!

Idag gjorde vi Tensta matte och jag. Matte grävde bakom stenar, smög utmed en kyrkogård och kröp under en bro. Vi hittade en burk. Jag gjorde ett par tokrejs i snön. Skönt men svårt. Djup snö och halvhård skare. Jag fick ont i tassen. Sen var det dags att dricka kaffe, sa matte. Här? protesterade jag, här är ju bara snö! Vi sitter på bänken, föreslog matte. Jag fick smaka på kakan. Det är ju ändå fikastund, sa matte.

Julmaten?

Du är fin i hullet Heidi, säger matte och rör om bland bilringarna. Sina alltså. Jag har inga. Men vägde in 28,3 kg idag. Jag har gått upp i vikt över jul.En ökning med 1, 3 kg jämfört med för ett år sedan. Lilla jag som varit så mycket magsjuk. Tänka sig. Nu ska jag gå och be om kvällsfika.

Till Bolli

Idag måste jag framföra mitt oändligt varma tack till den envisa buffeln och gå-på-aren Bolli. Tre gånger så stor som jag, tre gånger så tung, tre gånger så envis... Om jag inte haft dig att skälla på hur hade jag då klarat mig. Idag blev jag uppvaktad (ja just det Bolli, det finns fler intressenter än du...)av tre för mig obekanta herrar. Plöstligt var jag omringad av dessa herrars nosande både här och där. Jag var inte så kaxig de första 30 sekunderna kan jag säga. Men sen tänkte jag på dig och att det här var inte helt artigt så jag slängde åt dom en av mina mest välanvända utskällningar. Ja, du vet Bolli. Jag brukar ju få säga till dig på skarpen. När de hämtat sig och sansat sig lite efter mötet med mitt underbara jag, ville jag hälsa på en taget. Genast var nån av de andra där. Så fick jag skälla lite till. "Men lägg av ´ra! Fattar ´u trögt ?!!!"
Nåja, när matte och jag så småningom strosade vidare funderade jag på om jag mest kände mig skärrad eller om jag faktiskt inte istället kände mig lite som nån Super Hero...
Mitt korthåriga skinntorra 26-kiloskropp längtar att sova sked med dig. Brrr....

Alltså snö. Överskattat. Jag försöker gå i ide. Matte släpar ut mig då och då. Jag vill leka med bollen. Men den bara försvinner ju i snön! Matte körde över mig med pulkan. Eller om jag lät mig köras över. "I´m ok! I´m ok!" ropade jag när jag gled på sidan nerför backen med matte och pulkan över mig. Det var barn i backen. Jag tycker barn är rätt listiga. Man kan behöva morra åt dom. Men jag behövde inte morra åt dem här. Dom brydde sig inte om mig, Det gillar jag. När dom inte bryr sig. Inte blev dom otäcka när jag sprang efter deras tefat och skällde på dom heller. Bra barn!
Så var det dags för stora PangPangprovet. I år går vi ut på tolvslaget sa matte. Okej, sa jag. Måste vi gå i snön? Pip, tjut och pang. Vem bryr sig? Jag tycker människorna är mer spännande/läskiga än PangPanget faktiskt. Jag såg inga andra hundar ute :( Jag var rätt bra på att öppna min julklapp om jag får säga det själv. Jag skickar med en bild när jag apporterar min lilla MiniPony. Man har ju skills som Gurra skulle sagt.