Mina kompisar (...ehe.. personalen...) hälsade på mig på sin semester. Här är vi i rastgården.Det syns inte på bilden att vi är i Båstad. Samantha maskar som vanligt under någon buske. Jag blev väldigt glad när dom kom. Ja, jag kände mig faktiskt alldeles yr i mössan av glädje och spänning när de kom. Det händer ibland. Plötsligt har hjärnan släppt från sina fästen liksom och jag hör mattes röst bara som i ett rus-sus långt borta.
Jag har har fått öva mer i sommar på att möta hundar. Fast det har inte blivit 22 om dagen. Men jag har fattat hur matte vill ha det. Jag veeeet hur hon vill ha det. Hund=Köttbulle hos matte. Men jag kan inte riktigt. Än. Men det går bättre!
Idag tvingade matte och jag Gurra ur sängen och åkte till skogen. Gurra försvann när matte plockade blåbär! Jag fattade ju att jag skulle få leta så jag kände hur hjärnan började släppa sådär litegrann igen. Men matte bara käkade blåbär. Då gjorde jag det också. Sen fick jag äntligen gå! Gurra hade gått en svår och spännande väg (matte höll på att slå ihjäl sig) ojj vad hon höll emot i linan, jag trodde nästan hon menade att jag skulle stanna. Men det gick ju brant utför över stenrösen och sen brant uppför över stenrösen och upp på ett stort klippblock där det luktade jättemycket Gurra men han var inte där. Då blev jag lite förvirrad och kastade mej lite obetänksamt ut ner från jättestenen ut i stenröset. Ja, jag sa ju att hjärnan släppt på ett par ställen nu. Jag hittade Gurra bakom en gran alldeles intill. Det firade vi med fikastund på klippan (där Gurra suttit medans han väntat på oss! Jag visste det!)
Tog bussen. Jag kan åka buss. Lite obehagligt att halka omkring på golvet. Matte fick minsann sitta på sätet. Lyllos. Men det var nog mest för att hon inte ville vara pinsam och sitta på golvet. En annan hund fick också åka bussen. Den va liten och vit och hade liksom fåniga tofsar på öronen. Hunden satte sig nära. Jag fick köttbulle. Om det inte varit för köttbullen hade jag inte pallat att sitta kvar. Men jag äääääälskar köttbullar. Sen behövde matte sällskap i tunnelbanan. Det var så nytt och spännande att jag kände mig lite spänd när vi kom till tunnelbanespärren. Jag behövde 
släppa lite på spänningarna. Jag la spänningarna på golvet vid tunnelbanespärren.
Jag tyckte om att åka i tunneltåget. Det var inte halt på golvet alls. Sedan luktade vi lite efter hundarna på Östermalm. Jag såg hundar i allén på Karlavägen.
Och hälsade på en ganska liten människa i Humlegården. Sen fick jag smaka alldeles för lite på mattes glass.Vi tog Roslagsbanan hem. 
Jag blev trött.
