En djävul på isen

Tog med matte ut på isen idag med. Det är massor med hundar och barn som ligger och sprattlar och kälkar som åker... Jag vill springa efter allihop. Jag får inte. Matte är tråkig. (hoppas att hon inte läser det här). Andra hundar får minsann springa efter hundar. Iallafall kom det galopperande en liten terrrier i full rulle rakt mot mig. Efter kom nån irriterad husse: "Stopp Devil! Stopp!" Men Devil var nog döv. Och blind för han brydde sig inte om min matte heller som också sa stopp med hela kroppen. Nä, jag vet hur det var... han hade bara ögon och öron för mig... Jag blev både lite förskräckt och förvånad. Vi luktade lite på varann. Läget blev lite spänt. Mest för att hussen var så irriterad tror jag. Men det var roligt på nåt sätt.

Vintersport

Tjoho! Nu ligger isen! Stackars alla er som inte har en frusen sjö utanför knuten!

Bortbjuden

Jag har varit bortbjuden. Vi tog Roslagsbanan. Det känns lite spännande att åka tåg men jag vet hur man gör. Jag satt och spanade mot dörrarna och hoppades att det skulle komma in någon spännande. Till exempel en hund. Matte satt och spanade mot dörren och hoppades att det inte skulle komma någon spännande. Särskilt inte någon hund.
Vi gick in där vi skulle gå bort. Det kändes som att jag träffat dom förut. Jag lukt-besiktigade deras lya. Det tog ungefär 120 sekunder. Ledaren i deras lya luktade lax och lät glad på rösten. Jag prövade om det gick att utverka någon lax. Försöket misslyckades dock vilket fick mig att fundera över om det här med att ”vara bortbjuden” skulle medföra några som helst fördelar för mig. Jag inspekterade julgranen. Noterade diskret dekorationerna. La mig på mattan. Fick beröm. Matte såg nöjd ut.
Men i mitt mörka inre smidde jag planer…
Inget föll från bordet. Inga pepparkakor. Inga dadlar. Inga chokladbitar.
Men jag hade bestämt mig för att inte gå lottlös från ”bortbjuden”. När matte, husse och de andra lagt ner och delade bytet f´låt laxen gjorde jag några rundor under matbordet. Ingen utdelning. Nedrans.
Efter en stund lutar de sig lite tillbaka. De halvvuxna människovalparna drar sig tillbaka till TV-spelen. Utfodringen verkar avklarad. Jag håller mig i bakgrunden. Inväntar rätt tillfälle.
Nu. Den övriga flocken rör sig i grupp mot valparna och deras TV-spelande i valplådan. Endast ”lax-ledaren” och hennes hanne dröjer sig kvar för att dölja spåren efter jakten och måltiden. Jag är ensam med granen. Slick. Slick. Kollar så att ingen kommer. Där hänger nämligen pepparkakor i snöre. Med kristyr. Slick. Jag gillar att vara bortbjuden. Ingen ser mig. Får snöre i munnen. Snöret lämnar jag på golvet.
”Jag får be om ursäkt att jag inte höll ögonen på min hund” sa matte lite senare, ”hon har ätit upp dekorationerna i granen, här ligger bara snöre kvar”
”Ja men hon har i alla fall inte lämnat några smulor på golvet” sa lax-ledaren med den glada rösten.
På vägen hem morrade jag lite åt konduktören för han verkade vilja ta mattes biljett.

Tomten gav upp under julhelgen

Sååååå mysigt att fira jul. Jag gillar när alla är hemma. Och sova länge. Seeen frukost. (som jag fortfarande lite motvilligt måste hämta själv)Liiiiiiiiite tråkigt. Jag får ingen choklad och ingen Jansson. Men apelsin. Jag fick egen julklapp. Öppna paket är jag ju skitbra på. Jag lät de andras klappar vara ifred. Och granen fick också va, jag nosade på den för att kolla om nån varit där o kissat men nej. För husfridens skull. Min första leksak, den mjuka piptomten gav upp i julhelgen. Benet lossnade för gott. Jag tog det lösa benet till soffan och slickade länge och omsorgsfullt på tomtens ben för att försöka trösta piptomten och mig själv. Sen fick jag själv slänga tomteresterna i soporna. Det kändes hårt.

Förtrösta kära läsare

jag har inte dött eller nåt... jag är bara lite... lat. Eller datorn är sällan ledig. Jag ägnar dagarna åt att se söt ut. Fast matte säger att det inte räcker med att se söt ut. Man måste jobba för maten säger hon. Så numera måste jag hämta skålen själv i köket och bära den genom huset till fodertunnan i tvättstugan.
Matte har ett smeknamn på mig. Heidi Houdini. Det kallar hon mig dom dagarna när jag inte vill stanna på kontoret. Jaja, det sitter en grind där men den den är mest för syns skull. Häromveckan hoppade jag ut, strosade ut till Pierre i köket... han tog in mig på kontoret. Jag hoppade ut. Pierre tog in mig till kontoret. Jag hoppade ut. Pierre tog in mig till kontoret, svor en ramsa och tryckte fast ett kompostgaller överst i dörren. Ja, jag hade lite tråkigt när jag hade brottats med Bolli tills han inte orkade mer. BOLLI ja! Jag längtar efter Bolliiiiiiii! Haha, han e stor o hårig o tålig o snäll och jag får bestämma.
Jag har också inventerat förrådet av glödlampor inför julen, fyllt i Tomas bordsalmanacka med tassavtryck och färgpennor varefter jag tuggade i mig alla pennorna för att dölja spåren. Det var iallafall planen...
Nåja, jag är snart en hejjare på ringspelet och matte tror att jag till sommaren kan hoppa in som "brännare" på brännbollen - hämta bollen, bränn på plattan - det klarar jag snart!