Förtrösta kära läsare

jag har inte dött eller nåt... jag är bara lite... lat. Eller datorn är sällan ledig. Jag ägnar dagarna åt att se söt ut. Fast matte säger att det inte räcker med att se söt ut. Man måste jobba för maten säger hon. Så numera måste jag hämta skålen själv i köket och bära den genom huset till fodertunnan i tvättstugan.
Matte har ett smeknamn på mig. Heidi Houdini. Det kallar hon mig dom dagarna när jag inte vill stanna på kontoret. Jaja, det sitter en grind där men den den är mest för syns skull. Häromveckan hoppade jag ut, strosade ut till Pierre i köket... han tog in mig på kontoret. Jag hoppade ut. Pierre tog in mig till kontoret. Jag hoppade ut. Pierre tog in mig till kontoret, svor en ramsa och tryckte fast ett kompostgaller överst i dörren. Ja, jag hade lite tråkigt när jag hade brottats med Bolli tills han inte orkade mer. BOLLI ja! Jag längtar efter Bolliiiiiiii! Haha, han e stor o hårig o tålig o snäll och jag får bestämma.
Jag har också inventerat förrådet av glödlampor inför julen, fyllt i Tomas bordsalmanacka med tassavtryck och färgpennor varefter jag tuggade i mig alla pennorna för att dölja spåren. Det var iallafall planen...
Nåja, jag är snart en hejjare på ringspelet och matte tror att jag till sommaren kan hoppa in som "brännare" på brännbollen - hämta bollen, bränn på plattan - det klarar jag snart!