Jag är en hund.

Idag var jag på skolgården. Det kom det väldigt många barn. Det är okej med en eller två i taget. Dom var många. Dom lät, viftade och stirrade. Dom klappade mig. Jag vill inte bli klappad på huvudet. Min matte sa det. Jag hörde det. Dom klappade mig på huvudet. Dom var många. Matte sa att dom skulle backa. Jag hörde det. Dom var många och lutade sig över mig. Jag ville faktiskt inte mer. Jag visste inte riktigt vad jag skulle göra. Jag är en hund. Dom var många. På mitt huvud. Jag vill inte på mitt huvud. Jag morrade. Jag nafsade. Jag hoppade på dom. Lite. Då backade dom.

Sen kom "mina" barn. Dom har övat. Dom stirrar inte. Dom tittar på matte. Jag får nosa på dom i min takt. Dom klappar mig inte på huvudet. Jag tycker om dom. Då blir jag lugn. Sen åt jag deras kaksmulor under bordet och slickade dom i ansiktet.

Adventspromenad

Här är jag och mina kompisar. Matte ville inte vara med utan envisades med att stå på avstånd med en liten manick framför ansiktet. Cheeeeese! ropade hon. Det verkar korkat för det är ingen av oss som heter så. Ådi badade. Jag snubblade över Eragon i väääääldigt hög fart. Han gjorde väääääärldens vurpa. Förlåååååt Eragon, det var inte meningen.Typ.

Nu tycker jag nog att hela dagen har gått utan att jag sett någon skog. Eller så är skogen i mitt hus? Matte lägger kantareller i huset. Jag letar upp dom. Jag vill vara duktig och hämta dom åt matte men då muttrar hon "släpp". Men om man lägger sig framför kantarellen utan att röra den - då kommer det köttbulle ur mattes ficka! Jag vill göra meeera! Jag hjälper matte också, hon är så glömsk och slarvig. Jag måste hämta tofflor och stänga kökslådor hela tiden. Men jag får fortfarande inte sova i mattes säng. Jag har bott här i två år, trodde nog att det skulle ge sig med tiden. Faan. På bilden räknar jag bilar och väntar jag på lussebulle.

Min matte är snål och nöjd.

Här är jag och Ådi. Vi letar burkar.

Matte har alltid varit snååål. Snål på att låta mig hälsa på hundarna som bor häromkring. Jag har hela mitt liv trånat och längtat efter att få sätta efter de andra hundarna. Det har varit sällsynta högtidsstunder. Du har ju Ådi, säger hon. Och Bolli. Nu är matte nöjd med sitt beslut. Noskvalster i kvarteret.

Ansiktsburk?

Matte och jag letade burk. Matte hittade burk. Jag blev glad när matte hittat burk. Då gjorde jag tok-rejs i mossan. Sedan letade hon mera. Jag hjälpte till. Länge. Jag tröttnade. Jag ville gå åt annat håll. Vi åt lussebulle i skogen medan vi gick. Jag ville ha mera. Matte hittade inget mera

Novembersöndag

Vi har alltid varit ute mycket min matte och jag. I skogen. Bortom stigarna. Bara hon och jag. På sistone har vi allt oftare haft sällskap. Farbror Ådi och min... eh... okej då... kille, Bolli. Vi letar. Jag och matte och de andra. Jag är inte riktigt säker på vad vi letar efter. Men dom är väldigt målmedvetna på våra utflykter. Mattarna alltså. Det är roligt att leta. Ibland säger matte att jag ska leta. Några gånger har jag plötsligt fått köttbulle. Det kan hänga ihop med om man hittar en gammal plastpåse under en sten eller så... jag vet inte säkert. Dom blir så glada och ropar duktig. Jag kan äta köttbulle. Det kan väl inte vara det? Äta köttbulle är inte svårt alls. Idag letade vi. Det var nästan mörkt. Det regnade. Min kompis Peter hittade en burk. Då blev alla glada. Men Peter fick ingen köttbulle så jag vet inte... han fick en pinne i huvudet och morrade såsom människobarn gör. Bolli tänker bara på en sak. Jag blev förbannad - "ge f-n i min rumpa!" skrek jag åt honom. Bollis matte stoppade sin fot i ett hål. Knähunden Samantha ville gå hem. Hon fattar inget. Skogen is the shit.

Överstånden uppvaktning

Som sagt, jag var ju lite uppvaktad häromdagen - en trevlig springer spanielkille från grannskapet hängde utanför mitt hus och ville gärna komma in till mig i trädgå´rn. Jag ville gärna att han skulle komma in till mig i trädgå´rn. Vi var så att säga mycket angelägna. Båda två. Det var nog min mest angelägna dag i hela löpet faktiskt. Matte tog honom med sig till människolyan där han hör hemma. Snopet. Han hade rymt från sin husse på promenaden och sprungit 1.5 km för att komma till, Mig! Guuud vad jag kände mig populär! Igår sågs vi som hastigast igen utanför mitt hus. Tyvärr hade vi hussar o mattar med oss så vi kunde inte vara ifred. Han rymmer visst ofta den där killen för imorse kom han igen skuttande utanför mitt hus. Matte tänkte att hon och jag skulle gå hem med honom men nu ville han inte följa med mig? Han nosade lite förstrött på mig och galopperade sedan iväg åt annat håll, nämligen hem till Molly 150 meter bort. Jaha! Nu är det Molly som är föremål för hans lustar! Pff! Jag har väl sällan blivit så förbigången!

Smart!

Känner mig i form och rätt snygg faktiskt.

Så här i löptider blir man ju lite uppvaktad också. Synd att man inte får komma till...

Tomas klarar sig inte utan mig på jobbet. Jag måste vakta kontoret. Dom andra kunde tydligen inte komma. Iallafall får jag hålla ställningarna själv. Det är ett sjå. Vilka ska man skälla på och vilka ska man inte? Det är en del främmande karlar på jobbet nu. Men dom äter där. Kanske hör dom till flocken då?

Numera sköter jag också ibland hushållet på egen hand. Några timmar går bra. Jag tyckte det var läskigt förut. Det är tråkigt som bara den. Jag har kommit på att om man sover så går det fortare tills matte kommer. Visst är jag smart!

Snygg, smart och i form! Yeah!