Jag ställde mig och glodde på matte. Det händer att det hjälper när jag har tråkigt. Jag har övat mig en del på den där uppfodrande blicken. Helst i köket. Framför diskbänken. Kanske kanske kan man få något. Om man har tur. Jag var beredd att göra nästan vad som helst för den sista baconbiten. Matte inventerar delar av min kompetens. Bocka. Check. På bakbenen. Check. Backa. Check. "Är du snurrig?" (snurrar höger) Check. "Blir du yr?" (snurrar vänster) Check. Stäng kökslådan. Check. "Var är näsan?" (puffar på mattes näsa) Check. "Kan du viska?" (puffar på mattes öra) Check.
Vi går ut.
Alla tassar på smala plankan. Check? Hundmöte. Che..he..ck... Slalom mellan cykelställen vid hållplatsen. Check!!
Kommer in. Hungrig.
Hämta matburken i skåpet. Check. Bära burken till fodertunnan. Check.
Bacon?Check.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar