Jag har bott två veckor hemma hos Ådi och hans flock. Ådis flock är större än den jag kommer ifrån. När jag är där är vi fem hundar, tre hästar, fyra-fem människor och ett par katter. Jag har jobbat på kontoret som vanligt på dagarna. Men matte har jag inte sett röken av. Hon har varit bortrest på sjukhuset säger dom.
Precis när jag förstått att ”jaha, i den här flocken ska jag nog stanna” så dyker matte och husse upp. Förvirrande. Och lite skönt. Kändes bra att hoppa in i min bil. Och hemma fanns min stol, strategiskt placerad i hallen med utsikt över kök, vardagsrum, hall, altan- och ytterdörr. Här har man full koll. Skitbra. Efter en snabb runda genom huset intog jag min stol och tvärsomnade. Noll koll.
Det är stillsamt här hemma. Det är nåt med matte. Alltså, hon gillar mig det fattar jag ju men hon leker inte… och vi går inte ut. Gustaf går ut med mig. Fast det är inte som med matte. Vi brukar går långt. Och till skogen. Och hitta på nåt.
Så jag saknar Ådi och Bolli att brottas med. Och Peter. Och Madde. Och...
”Snart” säger matte, ”snart kan jag röra mig mer”, ”då ska vi hitta på saker Heidi”.
Men jag vet inte riktigt vad ”snart” betyder…
tisdag 28 oktober 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
ja! välkommen tillbaka till bloggen heidi :) har saknat alla underbara inlägg.
Skicka en kommentar