KALAS

Låg och såsade i min fåtölj på lördageftermiddagen. Hade tokrusat lite i skogen en timme eller två. Både husse och matte var med och då kändes det ju extra trevligt. Matte stökade i köket. Så det var eftermiddagsmys i favvostolen. Då ringde det på dörren.
Det händer lite då och då men absolut inte varje dag så det var ju spännande. Gustaf öppnade.
Wow! Jag höll på att tappa underbettet! Där stod alla arbetskamraterna och hela min fosterfamilj. Mitt hjärta höll på att stanna av glädje.
Sen hade vi skoj – halkade omkring på våra hala golv, bråkade om mina gamla tuggben, brottades, retade Samanta lite som snabbt hittat vår kökssoffa att ta betäckning under. Ådi ville ta paus men jag skällde ut honom. Sen gaddade Ådi och Bolli ihop sig mot mig en stund så det var två mot en och det var jättekul. Sen ville Ådi ta paus igen och då skällde på honom igen och såg så gullig och rolig ut som jag kunde. Sen kissade Bolli i min korg. Ja, det måste varit han… själv var jag så nödig när dom gått att jag var gråtfärdig och gick med benen i kors innanför trädgårdsdörren och gnydde.

Söndag fick jag gå upp tiiiidigt. Har väl inte gått ut före kl 8 på länge! Morgonpromenad på Thorildsplan med matte medan Gustaf kastade boll i korg i ett stort hus. Gustaf brukar kasta boll i en korg utanför vårt hus. Ibland får jag vara med.

Regn

Matte blir alltmer envis. Jag fååår vara lös en hel del när vi ute men när vi går på koppelpromenad så stannar hon hela j-a tiden om jag går för fort! Igår var hon dessutom PETNOGA med att jag inte fick gå det minsta före henne. Hon var heljobbig. Idag var hon likadan. Suck. Nu städar hon. Jag blir ju lite rosa i färgen. Hon jagar visst dammkvalster tror jag. Man kan bli rosa av sånt säger matte och stoppar mitt täcke i tvättmaskinen. Jag är rätt nöjd med att stanna inne. Jag är ingen hösthund!

Det finns dom som VILL ha meduciin

Matte tog med mig till skogen idag. Det var nästan som vanligt igen. Fast vi gick inte så länge. Hon hittade fläskfilé under en gran. Jädrar vilken näsa hon måste ha! Jag blev avundsjuk men fick smaka. Jag brukar ha matte under uppsikt hela tiden. Ibland försvinner hon. Ibland hittar hon fläskfilé. Sen fick jag sitta i bilen. RADNEDYRSD HJUSKUS eller nåt stod det på huset matte gick in i. Hon kom tillbaka och var glad. En veterinär hade sagt att hon var fisk nu. Hur man nu kan vara glad för det. Matte sa att om man e fisk behöver man inte äta cellgiftsmeduciin. Men jag vill ha meducin. Då får man ost och leverpastej till.

I allafall myskväll

Jag har en sån här hemma. Den ligger i köket. Det här är ett av mina svåra trick jag övar på. Jag vet fortfarande inte riktigt vad matte menar men det var ovanligt stor utdelning på gobitar idag. och matte tjöt och klappade händer mer än vanligt. Nåt måste jag ha gjort rätt.

"Hämta ringen," säger matte. Aa... det fattar jag, men får ingen gobit för det. Snålt.

"På pinnen" säger matte sen. Jag har prövat att tugga på pinnen. Matte klappade inte i händerna. Tål att tänka på.

Jag fick sova hos Ådi och Bolli igen igår. Kul, tänkte jag när Eragon, Samanta, Bolli och jag tumlade runt i Tomas buss. Nu blir det röja av! Så lagom kul! Klippa klorna envisades man med att göra! Hur kul e det? Sen hade jag iallfall myskväll med Bolli framför tv:n. Jag lajjar mer med Bolli nuförtiden... Ådi han... ja... jo vi brottas då o då. Men han kommer nog alltid vara min första och största förebild. Fast jag e mer med Bolli nu. Jag hade svårt att sova. Madde var inte hemma:(

Nu kommer matte. "Hälsa och tacka så jättemycket för kloklippningen!" säger hon.

Humpf! Bergis!

Ett ljuvt minne

Matte följer med ut! Det har inte blivit så långa promenader som jag hoppats på men i alla fall! Matte verkar inte vilja gå särskilt fort så jag måste anstränga mig jättemycket att gå långsammare än vanligt. Efter den här veckan hemma vet jag väldigt bra hur min stol känns att ligga i, och väldigt bra hur sofforna känns att ligga i…

Jag längtar efter en utmaning.

Matte och jag tränar ibland på några inomhussaker. Vi har två svåra grejer på gång. Jag tycker det är lite jobbigt för jag fattar inte riktigt vad matte menar att jag ska göra. Vi sitter där i köket och glor på varann. Länge. Matte med en gobit i handen som hon VÄGRAR släppa ifrån sig! Jag prövar allt jag kan - visa var matte har näsan, viska i hennes öra, morr-prata, vinka, ligga, sitta, städa, hämta leksaker osv. Men sjutton heller att hon släpper ifrån sig nåt gott! Men jag jobbar hellre med det än att göra ingenting. Men man tröttnar ju lätt om det bara är svårt hela tiden.
Jag längtar efter ett roligt spår!
Dagen innan jag flyttade till Ådi (och matte till sjukhuset) så fick jag tag på ett matte-spår. Det var riktigt kul! Jag åkte med Freya när hon fick köra vår bil med husse. Matte fick tydligen inte åka med för hon klev av och gick in i skogen. När vi åkt färdigt i bilen gick husse, matte och jag på promenad. Efter en stund tog matte fram selen och linan och då blev jag lite spänd och ännu gladare än jag var innan. Strax pekade matte in i skogen. Jag hade redan kört ner mitt platta tryne i blöta lövhögar och var liksom redan igång. Då kände jag plötsligt att det luktade matte där och lite av sånt där… vad heter det… aaa… som det luktar i badrummet när matte borstar tänder… mint? Sen var det bara att köra, det var härligt! Allt var solklart utom vädret, det var som en uppenbarelse! Jag var stensäker hela vägen! Nästan. Hade jag haft för bråttom? Varit för självsäker? Övertro på min förmåga? Och vad skickade matte egentligen för signaler bak i linan? 30 meter från spårslutet var det som det försvann bara… Jag tyckte att jag hittade det både här och där men nej, och matte hade släppt linan och stod kvar i skogen och följde mej inte längre… Jag kände mig förvirrad och lite håglös när jag på måfå släntrade iväg utmed en stig. BRA HEIDI! skrek matte och jag låtsades att jag visste vad jag gjorde och körde nosen i backen. Och där var det! Vidare, vidare och plötsligt stod jag i en hög av köttbullar och där hängde en sån där smarrig tandtuggis i ett träd! Vad det tuggisen som hittade mej eller jag som…?
Matte var skitglad i alla fall! Hon sa att hon glömde att hon var sjuk i magen och att det här var den bästa spårningen någonsin! 500 meter långt, 60 minuter gammalt och jag gick mitt i spårkärnan nästan hela tiden sa hon och pussade lite för mycket på mig.