Personalmöte och pirr i magen

Min arbetskamrat och sparringpartner Ådi beklagade sig idag. Dom har ändrat på hans käk där han bor. "Nu ska jag leva på viktväktarkäk!" tjurade han och nosade ivrigare än vanligt på min mattes korvfickor. Vi hade iallafall vårt personalmöte som jag planerat. Mötet gick bra. Jag behövde inte hämta några papper eller grejer. Dante hade en del bestämda åsikter om min roll i arbetsgruppen som han ville framföra idag. Jag tyckte det var lämpligt att vara lagom undanglidande och diplomatisk och la mig platt så att säga. Mest för syns skull. Han verkade nöjd med att iallafall ha fått framföra sin åsikt.

Igår när vi gick till skogen tog vi med min gamla tomte som jag hade när jag var liten. Matte gömde den i ljungsnåren och jag fick leta ett par gånger. Det är själva letandet som är grejen tycker jag. Visst är det kul att hitta det man söker men då är det ju liksom slut på det roliga...
Jag har förresten gjort en upptäckt! Man kan låta bli att komma när matte kallar! Det hade jag ingen aning om men det går faktiskt! Men ett varningens ord till kan vara på sin plats - matte/husse kan försvinna om man inte är uppmärksam. Det gjorde min. Det pirrade till lite i magen men man har ju nos. Så det löste sig.

Ikväll på promenaden övade jag o matte zick-zack-hopp över en stock i våran skogsbacke. Matte hade köttbullar. Man blir nog smart av köttbullar. För jag fattade direkt. Sen gick vi till ån, där gömde matte min gummiring. Jag kan sitta länge och vänta när matte lägger ut nånting att leta efter. Den var lite klurig att hitta. Hon hade gömt den i ån! Sedan sprang jag inte efter den lösa hunden som kom förbi 40 meter från mig! (Jo jag funderade hastigt på saken, jag var ju lös och ledig) men jag hade fullt upp med att klura ut vad matte ville att jag skulle göra med den tomma godispåsen vi just hittat.
Sedan sprang jag inte ut på fotbollsplanen efter bollarna när flickorna tränade. Även om jag hade god lust... På vägen hem hopptacklade jag matte så det stod härliga till! Men jag fick ont i benet! Jag visste inte att man kunde få det. Jag fick gå hem på tre ben. Det var också roligt!