Lördag

Det finns en ryggsäck här. Jag är ganska snabbtänkt så jag har fattat att när matte tar fram den är det nåt kul i skogen på gång. Fast igår blev jag lite förvirrad. Matte och jag lekte. Matte slutar leka och hämtar ryggsäcken. Jag blir glad. Matte går iväg. UTAN MIG! Jag tror t o m att jag hörde bilen. Jag fattade inget. Hon måste ha glömt mig! Hon var borta en ganska lång stund. Dom andra i min flock verkade inte bry sig. Det var också lite förvirrande. Dom såsade omkring i lyan som vanligt, med slö blick och hasande gång.
Så kom hon! Vi åkte till skogen. Gick en bit. Stannade. Spårsele på. Kom en liten ärtig terrier förbi med sina människor i snöre efter sig. Den var intresserad av mig. Matte ville att jag skulle sitta. Matte ville att jag skulle vara koncentrerad inför uppgiften.
Jag satt. Jag var jättekoncentrerad. På terriern. Det var svårt att sitta. Mattes röst blir allvarligare men försvinner i ett töcken av dofterna och synintrycken från terriern som hoppar och gläfser åt mitt håll. Mattes röst blir allt svagare. Terriern. Terriern. Terriern. Jag är JÄTTEKONCENTRERAD. Jag måste till terriern. Det är nåt i vägen. Något på två ben. Jag skiter i vad eller vem. Terriern. NU! Kraften kommer bakifrån, jag slänger mig uppåt framåt och om en hundradels seku

Kopplad.

Tänkte inte på det.

Sällskapet försvinner bortåt vägen. Töcknet i mitt huvud klarnar och långsamt tränger mattes röst igenom. Men jag kan inte riktigt släppa tanken på terriern.
Matte trasslar med linan. Hon är lite irriterad. Jag antar att det är linan och glömda handskar som gör henne irriterad. Men varför blänger hon då på mig?

Vi går över ett dike. Oh! Här luktar det matte ju! Hon verkar ha gått här! Eller? Kanske har terriern också gått här? Jag ska kolla om jag hittar matte. Men vänta nu, hon är ju här? Men var är terriern? Nåja, jag följer mattespåret. Och här luktar det...annan människa.... och här luktar det.... terr ...nä annan hund... och här luktar det... harbajs? ...vänta nu, vad höll vi på med här?
javisst ja, mattespåret. Matte snubblar bakom mig. Vad hon är osmidig. Häng med lite. Jag rundar några träd för att kolla av. Och några till. Matte måste släppa linan. Sen under en gran, nerför en berghäll och över en stock och BRAVO! ropar plötsligt matte. Va? Vaddå? Jaha min pipleksak ligger här, so what? Pliktskyldigast leker jag med matte lite. Hon verkar vilja det. Matte tar av mig spårselen. Spårslut? Nejhej du matte! Jag känner allt att du gått härifrån oxå! Kom, du tog den här vägen!
Och härborta finns det massor av andra dofter att följa!

På kvällen sen höll matte på att ge mig hjärtattack! Vi nosade längs Vallentunasjöns strand. Det luktade riktigt spännande under vinters samlade vass- och lövhögar i strandkanten. Hittade en grej att tugga lite på och ta med på promenaden. Matte ville titta vad jag tuggade på. Ibland ska hon in i munnen och plocka ut mina fynd. Jag gillar det inte men jag antar att hon tar vad hon vill ha. Motvilligt lät jag henne bända upp min mun. AAAAAAHH!!! Hon gav upp ett mindre illvrål!Jag trodde något överföll henne och blev skitskraj och släppte min svarta förtorkade padda i rena förskräckelsen!