Sparringpartner

Jag blir läst. Skiter väl jag i. Näerå. Försöker bara verka lite tuff.
Jag vet inte vad jag tycker om onsdagarna i mitt liv. Alltså, man kommer inte ut mycket.
Jag åkte iallafall och träffade min personlige tränare. Ådi, en labrador i 47-kilosklassen. Jag kör ett särskilt träningsprogram. Han är som en sparringpartner ungefär. Jag hänger om halsen på honom med framtassarna. Tills han tröttnar. Då hänger jag en stund till. Han har en medhjälpare. En shetland sheepdog på dryga året. Eragon heter han. Han coachar oss. När vi tränar. Skäller uppmuntrande och kommer med tips på bästa grepp. Matte säger att jag har missförstått Eragon. Att Eragon bara vill att jag ska lämna Ådi ifred. Att Eragon vill ha Ådi för sig själv. Säger matte. Som om!