En djävul på isen

Tog med matte ut på isen idag med. Det är massor med hundar och barn som ligger och sprattlar och kälkar som åker... Jag vill springa efter allihop. Jag får inte. Matte är tråkig. (hoppas att hon inte läser det här). Andra hundar får minsann springa efter hundar. Iallafall kom det galopperande en liten terrrier i full rulle rakt mot mig. Efter kom nån irriterad husse: "Stopp Devil! Stopp!" Men Devil var nog döv. Och blind för han brydde sig inte om min matte heller som också sa stopp med hela kroppen. Nä, jag vet hur det var... han hade bara ögon och öron för mig... Jag blev både lite förskräckt och förvånad. Vi luktade lite på varann. Läget blev lite spänt. Mest för att hussen var så irriterad tror jag. Men det var roligt på nåt sätt.

Vintersport

Tjoho! Nu ligger isen! Stackars alla er som inte har en frusen sjö utanför knuten!

Bortbjuden

Jag har varit bortbjuden. Vi tog Roslagsbanan. Det känns lite spännande att åka tåg men jag vet hur man gör. Jag satt och spanade mot dörrarna och hoppades att det skulle komma in någon spännande. Till exempel en hund. Matte satt och spanade mot dörren och hoppades att det inte skulle komma någon spännande. Särskilt inte någon hund.
Vi gick in där vi skulle gå bort. Det kändes som att jag träffat dom förut. Jag lukt-besiktigade deras lya. Det tog ungefär 120 sekunder. Ledaren i deras lya luktade lax och lät glad på rösten. Jag prövade om det gick att utverka någon lax. Försöket misslyckades dock vilket fick mig att fundera över om det här med att ”vara bortbjuden” skulle medföra några som helst fördelar för mig. Jag inspekterade julgranen. Noterade diskret dekorationerna. La mig på mattan. Fick beröm. Matte såg nöjd ut.
Men i mitt mörka inre smidde jag planer…
Inget föll från bordet. Inga pepparkakor. Inga dadlar. Inga chokladbitar.
Men jag hade bestämt mig för att inte gå lottlös från ”bortbjuden”. När matte, husse och de andra lagt ner och delade bytet f´låt laxen gjorde jag några rundor under matbordet. Ingen utdelning. Nedrans.
Efter en stund lutar de sig lite tillbaka. De halvvuxna människovalparna drar sig tillbaka till TV-spelen. Utfodringen verkar avklarad. Jag håller mig i bakgrunden. Inväntar rätt tillfälle.
Nu. Den övriga flocken rör sig i grupp mot valparna och deras TV-spelande i valplådan. Endast ”lax-ledaren” och hennes hanne dröjer sig kvar för att dölja spåren efter jakten och måltiden. Jag är ensam med granen. Slick. Slick. Kollar så att ingen kommer. Där hänger nämligen pepparkakor i snöre. Med kristyr. Slick. Jag gillar att vara bortbjuden. Ingen ser mig. Får snöre i munnen. Snöret lämnar jag på golvet.
”Jag får be om ursäkt att jag inte höll ögonen på min hund” sa matte lite senare, ”hon har ätit upp dekorationerna i granen, här ligger bara snöre kvar”
”Ja men hon har i alla fall inte lämnat några smulor på golvet” sa lax-ledaren med den glada rösten.
På vägen hem morrade jag lite åt konduktören för han verkade vilja ta mattes biljett.

Tomten gav upp under julhelgen

Sååååå mysigt att fira jul. Jag gillar när alla är hemma. Och sova länge. Seeen frukost. (som jag fortfarande lite motvilligt måste hämta själv)Liiiiiiiiite tråkigt. Jag får ingen choklad och ingen Jansson. Men apelsin. Jag fick egen julklapp. Öppna paket är jag ju skitbra på. Jag lät de andras klappar vara ifred. Och granen fick också va, jag nosade på den för att kolla om nån varit där o kissat men nej. För husfridens skull. Min första leksak, den mjuka piptomten gav upp i julhelgen. Benet lossnade för gott. Jag tog det lösa benet till soffan och slickade länge och omsorgsfullt på tomtens ben för att försöka trösta piptomten och mig själv. Sen fick jag själv slänga tomteresterna i soporna. Det kändes hårt.

Förtrösta kära läsare

jag har inte dött eller nåt... jag är bara lite... lat. Eller datorn är sällan ledig. Jag ägnar dagarna åt att se söt ut. Fast matte säger att det inte räcker med att se söt ut. Man måste jobba för maten säger hon. Så numera måste jag hämta skålen själv i köket och bära den genom huset till fodertunnan i tvättstugan.
Matte har ett smeknamn på mig. Heidi Houdini. Det kallar hon mig dom dagarna när jag inte vill stanna på kontoret. Jaja, det sitter en grind där men den den är mest för syns skull. Häromveckan hoppade jag ut, strosade ut till Pierre i köket... han tog in mig på kontoret. Jag hoppade ut. Pierre tog in mig till kontoret. Jag hoppade ut. Pierre tog in mig till kontoret, svor en ramsa och tryckte fast ett kompostgaller överst i dörren. Ja, jag hade lite tråkigt när jag hade brottats med Bolli tills han inte orkade mer. BOLLI ja! Jag längtar efter Bolliiiiiiii! Haha, han e stor o hårig o tålig o snäll och jag får bestämma.
Jag har också inventerat förrådet av glödlampor inför julen, fyllt i Tomas bordsalmanacka med tassavtryck och färgpennor varefter jag tuggade i mig alla pennorna för att dölja spåren. Det var iallafall planen...
Nåja, jag är snart en hejjare på ringspelet och matte tror att jag till sommaren kan hoppa in som "brännare" på brännbollen - hämta bollen, bränn på plattan - det klarar jag snart!

KALAS

Låg och såsade i min fåtölj på lördageftermiddagen. Hade tokrusat lite i skogen en timme eller två. Både husse och matte var med och då kändes det ju extra trevligt. Matte stökade i köket. Så det var eftermiddagsmys i favvostolen. Då ringde det på dörren.
Det händer lite då och då men absolut inte varje dag så det var ju spännande. Gustaf öppnade.
Wow! Jag höll på att tappa underbettet! Där stod alla arbetskamraterna och hela min fosterfamilj. Mitt hjärta höll på att stanna av glädje.
Sen hade vi skoj – halkade omkring på våra hala golv, bråkade om mina gamla tuggben, brottades, retade Samanta lite som snabbt hittat vår kökssoffa att ta betäckning under. Ådi ville ta paus men jag skällde ut honom. Sen gaddade Ådi och Bolli ihop sig mot mig en stund så det var två mot en och det var jättekul. Sen ville Ådi ta paus igen och då skällde på honom igen och såg så gullig och rolig ut som jag kunde. Sen kissade Bolli i min korg. Ja, det måste varit han… själv var jag så nödig när dom gått att jag var gråtfärdig och gick med benen i kors innanför trädgårdsdörren och gnydde.

Söndag fick jag gå upp tiiiidigt. Har väl inte gått ut före kl 8 på länge! Morgonpromenad på Thorildsplan med matte medan Gustaf kastade boll i korg i ett stort hus. Gustaf brukar kasta boll i en korg utanför vårt hus. Ibland får jag vara med.

Regn

Matte blir alltmer envis. Jag fååår vara lös en hel del när vi ute men när vi går på koppelpromenad så stannar hon hela j-a tiden om jag går för fort! Igår var hon dessutom PETNOGA med att jag inte fick gå det minsta före henne. Hon var heljobbig. Idag var hon likadan. Suck. Nu städar hon. Jag blir ju lite rosa i färgen. Hon jagar visst dammkvalster tror jag. Man kan bli rosa av sånt säger matte och stoppar mitt täcke i tvättmaskinen. Jag är rätt nöjd med att stanna inne. Jag är ingen hösthund!

Det finns dom som VILL ha meduciin

Matte tog med mig till skogen idag. Det var nästan som vanligt igen. Fast vi gick inte så länge. Hon hittade fläskfilé under en gran. Jädrar vilken näsa hon måste ha! Jag blev avundsjuk men fick smaka. Jag brukar ha matte under uppsikt hela tiden. Ibland försvinner hon. Ibland hittar hon fläskfilé. Sen fick jag sitta i bilen. RADNEDYRSD HJUSKUS eller nåt stod det på huset matte gick in i. Hon kom tillbaka och var glad. En veterinär hade sagt att hon var fisk nu. Hur man nu kan vara glad för det. Matte sa att om man e fisk behöver man inte äta cellgiftsmeduciin. Men jag vill ha meducin. Då får man ost och leverpastej till.

I allafall myskväll

Jag har en sån här hemma. Den ligger i köket. Det här är ett av mina svåra trick jag övar på. Jag vet fortfarande inte riktigt vad matte menar men det var ovanligt stor utdelning på gobitar idag. och matte tjöt och klappade händer mer än vanligt. Nåt måste jag ha gjort rätt.

"Hämta ringen," säger matte. Aa... det fattar jag, men får ingen gobit för det. Snålt.

"På pinnen" säger matte sen. Jag har prövat att tugga på pinnen. Matte klappade inte i händerna. Tål att tänka på.

Jag fick sova hos Ådi och Bolli igen igår. Kul, tänkte jag när Eragon, Samanta, Bolli och jag tumlade runt i Tomas buss. Nu blir det röja av! Så lagom kul! Klippa klorna envisades man med att göra! Hur kul e det? Sen hade jag iallfall myskväll med Bolli framför tv:n. Jag lajjar mer med Bolli nuförtiden... Ådi han... ja... jo vi brottas då o då. Men han kommer nog alltid vara min första och största förebild. Fast jag e mer med Bolli nu. Jag hade svårt att sova. Madde var inte hemma:(

Nu kommer matte. "Hälsa och tacka så jättemycket för kloklippningen!" säger hon.

Humpf! Bergis!

Ett ljuvt minne

Matte följer med ut! Det har inte blivit så långa promenader som jag hoppats på men i alla fall! Matte verkar inte vilja gå särskilt fort så jag måste anstränga mig jättemycket att gå långsammare än vanligt. Efter den här veckan hemma vet jag väldigt bra hur min stol känns att ligga i, och väldigt bra hur sofforna känns att ligga i…

Jag längtar efter en utmaning.

Matte och jag tränar ibland på några inomhussaker. Vi har två svåra grejer på gång. Jag tycker det är lite jobbigt för jag fattar inte riktigt vad matte menar att jag ska göra. Vi sitter där i köket och glor på varann. Länge. Matte med en gobit i handen som hon VÄGRAR släppa ifrån sig! Jag prövar allt jag kan - visa var matte har näsan, viska i hennes öra, morr-prata, vinka, ligga, sitta, städa, hämta leksaker osv. Men sjutton heller att hon släpper ifrån sig nåt gott! Men jag jobbar hellre med det än att göra ingenting. Men man tröttnar ju lätt om det bara är svårt hela tiden.
Jag längtar efter ett roligt spår!
Dagen innan jag flyttade till Ådi (och matte till sjukhuset) så fick jag tag på ett matte-spår. Det var riktigt kul! Jag åkte med Freya när hon fick köra vår bil med husse. Matte fick tydligen inte åka med för hon klev av och gick in i skogen. När vi åkt färdigt i bilen gick husse, matte och jag på promenad. Efter en stund tog matte fram selen och linan och då blev jag lite spänd och ännu gladare än jag var innan. Strax pekade matte in i skogen. Jag hade redan kört ner mitt platta tryne i blöta lövhögar och var liksom redan igång. Då kände jag plötsligt att det luktade matte där och lite av sånt där… vad heter det… aaa… som det luktar i badrummet när matte borstar tänder… mint? Sen var det bara att köra, det var härligt! Allt var solklart utom vädret, det var som en uppenbarelse! Jag var stensäker hela vägen! Nästan. Hade jag haft för bråttom? Varit för självsäker? Övertro på min förmåga? Och vad skickade matte egentligen för signaler bak i linan? 30 meter från spårslutet var det som det försvann bara… Jag tyckte att jag hittade det både här och där men nej, och matte hade släppt linan och stod kvar i skogen och följde mej inte längre… Jag kände mig förvirrad och lite håglös när jag på måfå släntrade iväg utmed en stig. BRA HEIDI! skrek matte och jag låtsades att jag visste vad jag gjorde och körde nosen i backen. Och där var det! Vidare, vidare och plötsligt stod jag i en hög av köttbullar och där hängde en sån där smarrig tandtuggis i ett träd! Vad det tuggisen som hittade mej eller jag som…?
Matte var skitglad i alla fall! Hon sa att hon glömde att hon var sjuk i magen och att det här var den bästa spårningen någonsin! 500 meter långt, 60 minuter gammalt och jag gick mitt i spårkärnan nästan hela tiden sa hon och pussade lite för mycket på mig.

Flockbyte

Jag har bott två veckor hemma hos Ådi och hans flock. Ådis flock är större än den jag kommer ifrån. När jag är där är vi fem hundar, tre hästar, fyra-fem människor och ett par katter. Jag har jobbat på kontoret som vanligt på dagarna. Men matte har jag inte sett röken av. Hon har varit bortrest på sjukhuset säger dom.

Precis när jag förstått att ”jaha, i den här flocken ska jag nog stanna” så dyker matte och husse upp. Förvirrande. Och lite skönt. Kändes bra att hoppa in i min bil. Och hemma fanns min stol, strategiskt placerad i hallen med utsikt över kök, vardagsrum, hall, altan- och ytterdörr. Här har man full koll. Skitbra. Efter en snabb runda genom huset intog jag min stol och tvärsomnade. Noll koll.
Det är stillsamt här hemma. Det är nåt med matte. Alltså, hon gillar mig det fattar jag ju men hon leker inte… och vi går inte ut. Gustaf går ut med mig. Fast det är inte som med matte. Vi brukar går långt. Och till skogen. Och hitta på nåt.
Så jag saknar Ådi och Bolli att brottas med. Och Peter. Och Madde. Och...
”Snart” säger matte, ”snart kan jag röra mig mer”, ”då ska vi hitta på saker Heidi”.
Men jag vet inte riktigt vad ”snart” betyder…

Humöret i armen?

Matte verkar också dämpad. Hon var hos veteri ....nej doktorn igen.
Hon har visst "chanser till humör i armen". Jag fattar inget.
Eller om det var cancer och tumör i tarmen?

Skulle vilja va lite crazy

Min Leonbergervän Bolli som var så liiiiiten i juni har nu vuxit om både mig och labben Ådi. Bolli är en ambitiös medarbetare på kontoret. Han går igenom pärmarna i bokhyllan och plockar ner gamla kom-ihåg-lappar från väggarna. Lite väl ambitiös tycker nog jag som numera kommit in ganska bra i kontorslunken. Samantha ligger under hurtsen men vi kommer överens. Jag tjatar inte så ofta på henne längre.
Rapport från kursen: fortsatta framgångar i "inkallning under lek". Jag fick springa fritt med Axa idag. Det var skitkul men hon visste inte att man inte ska springa bort från fotbollsplanen. Så när hon sprang ut från planen så stannade jag, fast matte inte hade ropat, och väntade tills Axa kom tillbaka. Då önskade jag att jag också vågade va lite crazy och så där busig... Dock blev det jumboplacering och tröstpris i grenen "inte springa fram/dra i kopplet mot andra hundar" eller änder, eller barn eller väskor på hjul för den delen.

Lite dämpad

Jag ska sova över hos Ådi. Eller om jag får sova i Maddes säng... Men jag måste kissa på natten... Jag är förresten hungrig till frukost numera. Och törstig hela tiden. Och måste kissa hela tiden. Jag känner inte igen mig själv. "Meduciinen" sa veterinären. "Det är därför du blir törstig." Jaha ja. Jag känner mig lite "mattig" också. Hon envisas med örondroppar som är jätteläskigt och kloklippning som går an (BARA INTE FRAMTASSARNA!) eller om jag hatar det... jag vill iallafall vara nära nära. Hon kan droppa och klippa, bara jag får vara i hennes famn. Eller iallafall brevid. Näe jag har inte haft nån riktig lust på nåt de sista dagarna.
Men igår fick jag spåra lite! Då kände jag liiivet i mig igen faktiskt! Jag undrar om matte såg att jag var lite nere?

Heidi Kom!

Ägde på kursen idag. I allafall i momentet "inkallning under frisläpp och lek med andra hundar". Ville bara tala om det. Eller om det kanske är matte som vill tala om det. Ja så är det nog.

Mitt liv i rosa

Jaha ja. Varit lite upptagen på sistone. Eller egentligen inte. Jag har ingen egen dator. Måste låna mattes. Hon har inte velat låna ut den. Så då har jag istället passat på att klia mig och slicka mig lite här och där. Matte tittar ogillande på mig men inte får jag låna datorn för det. Meducinen var inget vidare. Ialla fall så skiftar jag i rosa fortfarande. Jag tror inte att jag ska vara rosa. Och det tjittlas så förgjordat mellan tårna. Och sedan några dagar i öronen.

Annars då? Jo tack, Vallentuna- och Arningeskogarna är nu väl utforskade av mig och matte. Vi hittar snart alla stigar men kör mest off-road faktiskt. Granris, träsk, stubbar, rösen, stenar, klippor,berg, mossar. Inget kan hindra oss. Matte stannade och plockade bär i en burk. Det var lite tråkigt. Jag la mig i bärriset. Jag brukar få en näve bär då och då. Nu gick allt i burken. Jag tröttnade på att ligga i riset. Då vaktade jag matte och vårt bärställe en stund. Smög omkring och spaaaanade. Vi gick en bit. Mer bär i burk. Men JAG då?! Jag fick käka själv från blåbärsriset. Det gick ju bra.
En annan dag åkte jag bussen till pendeltåget och till staaan. På T-centralen hade dom en jättecool grej som jag kan rekommendera. En hiss inne i ett glashus. Man kunde stå och se hur hissen kom upp ur marken! Och sen hur den försvann ner i marken! Så coolt. Sen ville jag gå in på Åhléns men matte skulle inte ha nåt. Vi tittade på dans och musik på Drottninggatan. Det var lite onödigt hög musik tyckte jag.
Nåt annat jag kan rekommendera är killarna i Humlegården som far omkring på brädor med hjul. Verkligen upphetsande.
För övrigt så växte det ut prinskorv runt ögonen på mig igår. Och läpparna. Mitt fina läppfladder kändes inte så fint. Tjockt och svullet snarare. Och tjock i örat. Bidde spruta hos snäll doktor och mera meducin. Och örondroppar. Och ögondroppar.
Jag brukar gilla att ta en fight med matte. Fast när det kom till örondropparna funderade jag på om fighten var på riktigt. Hon vann :(

Hormonstorm och kraftuttryck

Tjoho! Varit på kursen idag. Jag fick leka tio sekunder med Zack. Underbart är kort. Sen skulle vi hundar trängas i ett rum med alla mattar (var är hussarna?) . Det var både spännande och som vanligt på en gång. Jag vet hur man ligger under ett bord. Jag har ju mitt jobb på kontoret. Så jag la mig ner efter ett tag. Sen blev det tråkigt. Det tyckte några kurskamrater närmast mig också. Vi försökte liva upp stämningen genom att morra åt varann och skrämmas lite. När vi kom hem sa matte att jag skulle träna på att cykla. Jag kan inte cykla! Matte cyklade runt kvarteret några gånger. Jag sprang brevid och tyckte hon var duktig. Jag var visst också duktig. Det var tur att matte fick nåt att tänka på så hon glömmer att jag är lite dryg och aldrig slutar dra i kopplet på promenader.
För övrigt känner jag mig lite kluven. Hormonstormar river och sliter i min kropp - jag tror jag har en släng av präktighet. Iallafall skenbart? Tror jag. Jo så sa matte, "skenpräktig" är jag sa hon när hon tvättade mina nerkissade filtar. Ja, jag känner mig lättrörd och lite svullen i tuttarna. Och filtarna i korgen LIGGER F-N ALDRIG RÄTT!!! Skönt att få det sagt.

Den var tråkig

Matte och jag måste äta meduciiin. Jag fick lite kli på tassarna. Och rumpan kanske. Och kanske lite på nosen... Matte fick ont i magen. Jag fick hälsa på veterinären. Matte går till doktorn. Sen går vi till skogen. Jag har lärt mig städa. Sa jag det? Men jag kan städa olika saker nu. Stöka till kunde jag sen förut. Jag fyllde 1 år härom dagen. Jag fick inte ha nåt kalas. Matte har ont i magen. Jag går på på kurs varje vecka. Det är roligt att vara brevid de andra hundarna. Jag blir alldeles utmattad av att inte få hoppa iväg till dom. Ibland går det bara inte... Men ibland kan jag jättebra. Matte tar t o m av kopplet ibland. Jag kan det. Fast hon släpper mig inte med blicken en sekund. Men jag kan. Gå fint. Om jag vill. Jag hittade en orm. Den var tråkig. Matte sa att den var tråkig för den var död. Min fotboll är död snart.Det är tråkigt att klippa klorna. Förut ville jag nästan det men nu har jag ångrat mig igen. Nu måste jag ta min meduciiin. Då får jag pastej:)

Tempo

Matte och jag jobbade på Väsbyhems familjedag. Jag blev lite orolig att jag skulle bortbytt. Matte gick med andra i koppel. Men jag sa inget. Man vill ju verka cool. Men dom stora... hundarna... näe...det e nåt annat. Jag minns doften från sommarkollot... skulle inte åka med oss hem. Vilket kunde varit kul i och för sig. Hm. Jag tror de är Tomas... HÄSTAR! Jag visste det!
För övrigt går det tillräckligt bra på jobbet. Jag försöker ju lära upp Bolli på kontorssysslorna. Men han fattar inte. Ska telefonen plockas ner från bordet får jag göra det själv. Han kissar på golvet ibland. Ha! Sånt har man ju slutat med. Det var läääääänge sen. Eragon har slutat hänga mig i hasorna. Första dagen på jobbet kände jag att jag kunde säga till honom att det var nog. Han e ju bara en liten.... tuss. På tisdagskvällarna har jag skött konditionsträningen med matte, Ådi och Anne. Jag håller upp tempot. Om inte pulsen ökar och man får igång flåset ger det ju inget. 6,5 km i Runbyspåret. Sen får vi vara lösa och lediga en stund på ängen. Förra veckan försökte Ådi lära mig att jaga mopeder. Den här veckan försökte han lära mig jaga rådjur. Han kan så mycket spännande! Ådis matte hade dock synpunkter på saken.

Jag bor ju på landet typ

Tog bussen. Jag kan åka buss. Lite obehagligt att halka omkring på golvet. Matte fick minsann sitta på sätet. Lyllos. Men det var nog mest för att hon inte ville vara pinsam och sitta på golvet. En annan hund fick också åka bussen. Den va liten och vit och hade liksom fåniga tofsar på öronen. Hunden satte sig nära. Jag fick köttbulle. Om det inte varit för köttbullen hade jag inte pallat att sitta kvar. Men jag äääääälskar köttbullar. Sen behövde matte sällskap i tunnelbanan. Det var så nytt och spännande att jag kände mig lite spänd när vi kom till tunnelbanespärren. Jag behövde släppa lite på spänningarna. Jag la spänningarna på golvet vid tunnelbanespärren.Jag tyckte om att åka i tunneltåget. Det var inte halt på golvet alls. Sedan luktade vi lite efter hundarna på Östermalm. Jag såg hundar i allén på Karlavägen.Och hälsade på en ganska liten människa i Humlegården. Sen fick jag smaka alldeles för lite på mattes glass.Vi tog Roslagsbanan hem. Jag blev trött.

En arbetsdag i augusti

Matte....? ... eh.... min kompis Bolli du vet... hur stor ska han bli? Jag tror att jag tycker det räcker nu... vadå fortfarande liten valp? Han är ju större än mig nu ju!

Jag har jobbat på kontoret ett par dagar denna vecka. Tog med mig Ådi och hans matte på lunchpromenad idag. Jag var heltaggad som vanligt när nån mer än matte är med. Men värmen chockade mig lite, det måste jag erkänna. Jag var tvungen att slänga mig i gräset i skuggan då och då och svalka magen. Sen fick vi jobba en stund till på kontoret. Fast jag har börjat se genom tassarna med att personalen slappar stundtals. Det är ju rätt skönt. Jag har tagit Dantes arbetsstol. Han är ju på semester. Jag tror inte att han får tillbaka den. Fast det finns en stol till.

Sen fick jag åka med Bolli och Ådi i deras bil till min matte.

Några semesterbilder till?

Mina kompisar (...ehe.. personalen...) hälsade på mig på sin semester. Här är vi i rastgården.Det syns inte på bilden att vi är i Båstad. Samantha maskar som vanligt under någon buske. Jag blev väldigt glad när dom kom. Ja, jag kände mig faktiskt alldeles yr i mössan av glädje och spänning när de kom. Det händer ibland. Plötsligt har hjärnan släppt från sina fästen liksom och jag hör mattes röst bara som i ett rus-sus långt borta.

Jag har har fått öva mer i sommar på att möta hundar. Fast det har inte blivit 22 om dagen. Men jag har fattat hur matte vill ha det. Jag veeeet hur hon vill ha det. Hund=Köttbulle hos matte. Men jag kan inte riktigt. Än. Men det går bättre!

Idag tvingade matte och jag Gurra ur sängen och åkte till skogen. Gurra försvann när matte plockade blåbär! Jag fattade ju att jag skulle få leta så jag kände hur hjärnan började släppa sådär litegrann igen. Men matte bara käkade blåbär. Då gjorde jag det också. Sen fick jag äntligen gå! Gurra hade gått en svår och spännande väg (matte höll på att slå ihjäl sig) ojj vad hon höll emot i linan, jag trodde nästan hon menade att jag skulle stanna. Men det gick ju brant utför över stenrösen och sen brant uppför över stenrösen och upp på ett stort klippblock där det luktade jättemycket Gurra men han var inte där. Då blev jag lite förvirrad och kastade mej lite obetänksamt ut ner från jättestenen ut i stenröset. Ja, jag sa ju att hjärnan släppt på ett par ställen nu. Jag hittade Gurra bakom en gran alldeles intill. Det firade vi med fikastund på klippan (där Gurra suttit medans han väntat på oss! Jag visste det!)

Jobba du husse...

så ligger jag här och tar igen mig lite...

Hoppas ni också haft en semester värd namnet!

Jag är tillbaka

ville bara säga det... större, starkare, duktigare, busigare, coolare än förut.

Dagboksanteckning

Matte och jag gjorde femman på IP igår. Matte var lite stum i benen så vi gick mycket tyvärr. Jag var rätt bra som vanligt om jag får säga det själv. Efteråt ville matte leka med gummiringen på grusplanen. Det gjorde jag gärna. Måste bara spana på en hund som går förbi... När vi kom hem gömde sig matte uppe i en stor buske. Ibland kastade hon ner grenar. Jag fick rota i grenarna. Jag stannade vid vårt hus. Jag var duktig sa matte. Jag fick inte hjälpa till att lägga grenarna i säcken. Kanske för att det var roligare att ta ut dom ur säcken?
Idag tyckte matte att jag behövde se lite mer av hundar. Och människor. Och bussar. Och sånt. Jag tyckte vi kunde gå till in till Vallentuna. Det dög inte åt matte. Hon ville se nåt annat så vi hamnade på Djursholms torg. Där var det ju inte så livat. Men matte var nöjd. Det var lagom många hundar. Lagom många människor. På lagom avstånd. När jag hoppat in i bilen trodde jag vi skulle åka hem. Jag såg att matte slank in i ett hus. Hon kom ut med en påse. När påsen kom in i vår bil luktade det härligt...
Vi åkte till ett hus där man får gå i trappor. Jag kom ihåg med en gång hur många trappor man ska gå där. Jag visste vilken dörr vi skulle till. Matte blev förvånad för jag har bara varit där tre gånger i hela mitt liiiiiv. Matte och hennes pappa fick kardemummakringlor ur påsen. På balkongen. Jag var kissnödig. Matte tänkte inte på att jag inte kissat en enda gång på Djursholms torg. Inte när vi gick från bilen heller. Därför undersökte jag om man kunde kissa i änglatrumpeten där på balkongen. Jag vågade inte. Dessutom hade jag ju kissat i mattes säng i morse. Jag vet inte själv riktigt varför. Men jag kissade inte på balkongen. Jag fick pipleksaken. Jag fick jord i mungiporna. Från änglatrumpeten. Jorden torkade jag av på mattes byxor. Och på stolsdynan. Sen somnade jag en stund.

Löpträning och 15 sek i ringen

Dripp dropp, svullen rumpa och ömma tuttar. Nu är det löp-träning på riktigt. Det där tidigare i våras var ju bara lite rost i kalsongen för nybörjare...
För övrigt gjorde jag en ny märklig erfarenhet igår. Matte och jag lekte mina favvolekar, hopp och dragkampslek med gummiringen. Hon var riktigt kul faktiskt. Jag behövde lite kisspaus mitt i leken och när jag lagt ifrån mig leksaken och satt där och kissilurade såg jag på avstånd en liten rolig hund som var intressant och då kom jag på att jag nog hade tröttnat lite på vår roliga lek iallafall. Jag sa inget om det till matte. Hon verkade tro att vi var på samma våglängd fortfarande när hon såg vad jag såg. Hon viftade med leksaken som hon hittat där jag lagt den men jag kände inte riktigt längre det där suget efter att hoppa runt med den där ringen vi hade ju liksom hållt på en stund och här kom ju en möjlig kompis...
När matte sagt STANNA tre gånger gav hon upp, slutade tjata och verkade hoppas på att hinna ifatt mig med stora kliv men det såg jag till att hon inte gjorde! Men jag måste säga att det blev en besvikelse. Den rackarns terriern hoppa på mig när jag skulle nosa lite! Jädrans va ilsk han va! Men en annan hade ju lite storlek och vikt att sätta emot. Vi tumlade runt där i kanske 15 sekunder innan domaren blåste av, f´låt, innan matte fick fatt på mig. Jag funderade direkt efteråt på om det inte var lite roligt oxå. Jag ville egentligen fortfarande bara leka men den ilskna terrierns människa berättade att hans hund blivit attackerad i sin egen trädgård, när han var uppbunden. Klart jycken blir lite misstänksam efter en sån grej!
Matte skämdes som en hund (var kommer det fåniga uttrycket ifrån?) för att hon inte haft tillräcklig koll på mig. Men den andra människan verkade inte så upprörd. "Det borde han ha varit för det där är sånt som bara inte få hända!" ojjade sig matte när hon kom hem. Hon var upprörd. Jag var inte upprörd. Jag gick och la mig.

En sån gnällspik!

I fredags körde jag över matte i hög hastighet. Alltså det var väl inte precis så noga uträknat men vi gick en sväng i Frestaspåret och jag fick gå lös en stund. När jag vänder mig om ser jag matte som hukar sig ner och verkar ha hittat nåt väldigt intressant. Klart man får bråttom att kolla!Så jag satte fart. Men glömde att jag borde planera bromssträckan. Faktiskt så glömde jag att man ska bromsa alls. Mitt pannben rätt in i mattes kindben i 180 km/tim eller så. Hon höll sig om huvudet och gick där och grina i skogen! Vilken tunnis! Själv märkte jag inget!
Hon klagade över lätt hjärnskakning, whiplasch- och tandkross-skador. Jaja...

Häromdagen

Kolla vad jag ligger fint vid husses fötter! Det är bedrift för jag har matte och en stoooor spännande hund framför mig i blickfånget. På hunden sitter (jag vet inte riktigt varför) nån som tillhör den yttre flockkretsen tror jag... någons brorsdotter... Hanna heter hon. Hanna och matte verkar väldigt upptagna med den stora hunden och bryr sig inte alls om mig...

Föreståndar´n han har farit, han blir aldrig vad han varit

Nu har bilderna från kollo kommit. Här är jag och Eragon. I bakgrunden pustar Bolli bakom busken. Sedan är det bild från en middag i matsalen... våra rumpor är snygga på bild.

Här är Tomas. Honom tycker jag om. Han är husse till alla dom andra på kollot. Han är också föreståndare där. Han körde lite skott-träning tror jag. Iallafall fick han ryggskott. Här nedan är min nya kompis Bolli. Matte säger att han kommer att bli stoooor. Ha! Inte större än mig!! ... väl?

Hellre vansinnig

Hemma från semesterkollot sedan i fredags. Blev plötsligt väldigt stillsamt. Saknar polarna lite. Men var faktiskt lite trött också. Lirat lite fotboll med Gurra. Matte fyllde år. Jag tycker om att ligga på golvet brevid bordet när dom sitter länge och äter och pratar.

Matte och jag fortsätter träna på att springa i spåret. I lördags sprang husse före. Men man blir ju gaaalen på att inte få springa efter och leta upp honom! Nedrans matte! Matte var lägertrött och jag var kollosnurrig så vi bröt och tog en vaaanlig promenad. Men idag! Matte och jag åkte utan husse till spåret. Ingen hussevittring.

Jag hade haft urtrist hela dagen så det var okej att försöka fatta vad matte ville. Trava brevid. Eller möjligen något steg före. Det är ju inte jättefestligt med det där ordningsamma travandet. Jag vill hellre galoppera och göra vansinnesskutt i blåbärsriset.

Men det verkar viktigt för matte. Det känns bra att hon blir nöjd. Jag kände mig duktig.

Efteråt brukar vi leka på fotbollsplanen. Matte hade ingen leksak med sig idag men då hittade vi på leken "jag-är-så-farlig-och-hoppar-upp-och-anfaller-dig" Det var en rolig lek. Särkilt när vi bytte så jag fick vara den som var farlig...

Kollo typ

Oiiii! Jag skickar en hälsning från sommarkollo! Eller snarare firar jag lite semester med arbetskamraterna. Här finns en ny bekantskap - Bolli, en Leonbergervalp som inte surar för en tackling! Hepp!

Uppdaterat

Fick inte springa efter husse idag heller. Matte och jag tog en annan sågspånsstig i skogen, mötte inte så många flåsare idag. Jag börjar fatta hur man ska göra tror jag. Det är ju inte toppenkul precis. Man måste ju behärska sig. Men det känns som matte tycker det är viktigt. Så då känner jag mig lite viktig också.
Igår tog matte min middag. Och gick ut! jag fick leta i vår skogsbacke men blev så uppspelt att jag fick svårt att koncentrera mig. Virrpanna, läste jag i mattes blick. Middagen sprang jag visst förbi...
Samantha tittade in på jobbet i förra veckan, efter sin tjänstledighet, hon jobbade ett par dagar men gick sen på semester direkt. Dante var det länge sedan jag såg - han har också semester tror jag. Han får vara med på bild idag. Nu är det jag och Ådi som håller ställningarna. Min plats är runt hans hals. Fast han blev lite sur en liten stund idag. Kanske tyckte han det blev för många osjyssta grepp, coach Eragon är ju ledig.
Jag har släpat hem en stock :)

På spåret eller i spåret?

Jag har varit lite förvirrad. Igen. Vi åker till skogen. Husse springer iväg in i skogen. Jag vill springa efter. Jag får inte springa efter. Matte vill att vi ska börja med att GÅ. Jag fattar! Jag ska spåra! Kul!
Jag får inte spåra? Ingen sele? Inte ens galoppera i 180 km/tim? Så har det varit några gånger nu. Förvirrande. Ibland spåra. Ibland inte spåra.
Så plötsligt dyker det upp nån flåsande människa bakom oss. Matte bjuder på fickljumma köttbullar. Jag sneglar på den som flåsar förbi medans jag käkar köttbulle. Snart snart ska jag nog få sätta efter henne. Så är hon borta. Ner med näsan i sågspånsstigen. Jag uppfattar dom som varit här nyss. Flåsaren, husse, en hund, en annan flåsare, husse igen. Jag vill framåt framåt. Matte går fort men för sakta om jag får tycka nåt. Så börjar matte faktiskt springa lite. Tjoho! Äntligen! Jag kastar mig iväg. Tjong! Tvärstopp. Javisst ja. Koppel. Matte säger nära-ordet och då smakar det nästan köttbulle i munnen så jag kollar in mattes hand och då börjar hon springa igen(tjoho!) men jag måste bara kolla in köttbullen o matte blir jätteglad och säger snälla saker och jag upptäcker att vi springer brevid varann istället för matte långt efter och jag travar och försöker äta köttbulle och matte är glad och jag undrar vad vi gör och varför och vidare, vidare i skogen med sågspån under tassarna och matte säger snälla saker och nära-ordet och det rycker inte i halsen nånting och förvirringen upphör. Jaha!

Genombrott!

Det känns ibland som matte underskattar min intelligens. Jag känner att jag vill säga det.
Vi släppte av Gustaf ur bilen vid skogen idag. Matte och jag åkte vidare, till ICA. Jag satt kvar i bilen och tänkte på att jag sett Gustaf gå iväg från bilen. Jag undrade vart han gick. Jag tror, jag kan ha fel, att matte tänkt att jag under vår lilla biltur till ICA skulle glömma bort att vi släppt Gustaf vid skogen. Kunde jag ha gjort. Jag menar, vi släpper av honom lite här och där, då och då, vid skola, hållplats, idrottplats. Men vi brukar inte släppa av honom vid skogen... Behöver jag säga att jag hittade honom en stund senare? Jag fick vatten och grisknorr.
Det dök plötsligt upp lite snygga grabbar i skogen. Svart labbe och en jämngammal rottis. Jag tyckte de var coola. Men hallå grabbar! En i taget! Voff! Nåja, jag kan nog säga till var gränserna går! Nä? Ska ni gå redan? Vi som just började få riktigt trevligt!
Sov gott under eftermiddagen...
Ikväll hade jag ett genombrott på ett av mattes trick! Jag fick nästan huvudvärk på kuppen när jag försökte fatta vad hon ville att jag skulle göra.Matte och jag har då och då tagit fram en tom hink o gamla toarullar. Jag brukar tugga på rullarna, buffa på hinken, blänga på matte och lite annat. Men idag började plötsligt ost- och korvbitar ramla in! I mig! Nåt måste jag gjort bra! Jag har en teori - "plocka upp toarulle och lägga i hinken". Hoppas jag snart får pröva igen!

Dum idé

Det har skett ett missförstånd. Matte sa för en tid sedan att det var hög tid att på riktigt ta itu med "En Samhets-träning". Det lät ju rätt mysigt tyckte jag. Samhet, låter mjukt o gosigt.
Pyttsan!
Vara själv hemma. Vilken dum idé.
Men jag är rätt godmodig. Det går an.
En halvtimme. Trekvart.
Jag ska nog klara´t.
Var på jobbet. Övrig personal ledig måndagar. Tog Dantes favoritstol i besittning. Han får väl skylla sig själv om han inte bevakar sina intressen. Jag var rätt lat. "Städade" inte i några högar alls. Försökte sova i Samanthas (tjänstledig) hundbalja- den har krymt sen i vintras? Här är hon på bild förresten. Den spänstiga löparen överst till höger är undertecknad.

Läppfladder

Helgens bästa leksak - vattenslangen! Man kan jaga strålen, bita den, döda den, svalka sig i den, bli jagad av den, bli alldeles blöt av den, hoppa över den, springa under den, dricka av den och framför allt framställa roliga ljud när man låter läpparna fladdra i strålen.

små människor

Nyhet! Nyhet! Det finns en jättestor vattenskål här där jag bor! Man kan vara i den! Vallentunasjön kallar matte vattenskålen.
Jag har varit på studentmottagning. Jag fick inga paket. Jag bajsade i deras trädgård. Bara för det. Det var roligt och läskigt och lite tråkigt att vara där. Roligt med glada människor. Lite läskigt med många små glada människor. En liten människa hade ett pappersplan som han viftade med framför nosen på mig. Jag kunde ätit upp det. Men jag kände på mig att det inte var riktigt rätt. Jag valde att bara glo på den lilla människan och försöka förmedla "är du inte riktigt klok?". Det gick ganska bra tycker jag själv. Tråkigt att ligga och vänta. Alla sa att jag var fin och duktig. Jag vet det redan.
Jag har åkt karusell.
Nu säger matte "Nåja, den snurrade ju knappt!"
Men iallafall!

De e öken

Idag slog matte rekord! Hon hittade på att vi skulle... INGENTING!
Det här var nog den dööööötristaste dagen i mitt liiiiiv. So faar...

Bara lite. Kanske. En liten stund.

Ska det va så här?! Varmt hela tiden? Mina hussar försökte ta kål på mig idag. Hur kan man komma på att släpa mig sig hunden på promenad till centrum när solen står som högst!?! Jag kände mig lite tärd och gripen. Men bara lite.

Dom har bytt soffa här. Jag saknar den gamla. Alla fick plats i den. Jag med. Det är inte gosigt om en i flocken måste ligga på golvet! Och det är inte matte kan jag meddela.

Igår när vi var ute försvann marken under mig. Ena stunden - mark under tassarna. Nästa stund - ingen mark under tassarna. Ett hemligt dike. Jag stukade mig lite. Bara lite.

Matte planererar minicirkus eller nåt. Försöker lära mig diverse trix. Alltså... det är kul en stund. En liten stund. Kanske. Jag vill hellre gå till skogen.

Muuu?

Jag har ägnat ganska mycket tid åt trädgårdsarbete de sista dagarna. Syrenhäcken är nu mycket välansad och jag har ett litet projekt på gång utmed husväggen där jorden är torr, porös och lättgrävd. Just under den varma lördagen har jag dock legat lite lågt. Man ska ju inte ta ut sig. Gustaf ville spela lite fotboll och jag ville vara sjysst och ställde upp. Då tog matte det här fotot där jag fått HORN!

This is coach!

Här är coachen. Eragon kallas han av sina människor. Så fort jag kommer är han ivrig att genast högljutt tala om hur dagens träning ska gå till. Jag vill ju helst jobba med en längre stunds grepp om halsen på Ådi men coach verkar tycka att jag ska jobba mer med fotarbetet. Åtminstone har jag coach hängande en del i hasorna så att säga. Våra människor tycker att han snackar lite för mycket. Jag bryr mig inte så mycket. Jag försöker ta det positivt. Han får snacka. Och dra mig i svansen då och då. Jag märker det knappt.

Jag hann inte ens till soffan utan...

...tvärsomnade i hallen innanför ytterdörren. Matte tappade nämligen bort både husse o Gustaf i skogen. Och så skulle jag leta rätt på dom. Jag blir gaaalen. Matte ska fixa en massa innan jag får leta. Selen , linan, sen ringer alltid hennes telefon så olämpligt precis när jag bara väntar på klartecken.

Eftersom båda mina hussar försvunnit iväg i skogen så tyckte jag det var bäst att leta med dubbla hastigheten. Dom hade hunnit långt. Nästan en kilometer,trodde husse när jag hittade dom med myror i brallorna under en gran. Nä, så långt var det inte! protesterade matte. Jag blev iallafall lite trött som sagt. Jag fick ju släpa på matte oxå så hon inte kom bort. Men spännande var det!

Låt mig presentera...

...min sparringpartner. Runt hans hals hänger jag på arbetspassen mellan fikarasterna. Hans mungipor slickar jag. Hans rumpa puttar jag uppfodrande på när han försöker vila mellan ronderna. Honom skall jag alltid beundra.

Lugn. Tålmodig. Godmodig. Hungrig.

Min Ådi...

Mera paddor!

Morgonpromenad. Matte gömde min gummiring. Det kom en hund. Jag tittade på hunden men valde att leta efter gummiringen.

Var på jobbet 8.30 Efter lunch (länge sen man såg till nån lunch förresten)skulle Ådi och Eragon iväg i ärenden och Dante hängde med dom. Det var rätt skönt. För ett kort ögonblick kände jag mig lite skärrad men det var rätt skönt att vara ifred en stund. Matte dök upp lite för tidigt. Eero pysslade i köket. Jag skulle precis somna.

På eftermiddagen hjälpte jag matte med ogräset. Jag gillar när hon bökar i jorden. I en rabatt tömde matte en påse jord som legat där hela vintern. Vi hittade en padda! Vi gick till ån och tog med paddan i en hink. Jag ville ha hinken! Och paddan. Matte var snål på hinken. Jag ville inte äta paddan. Jag lovar. Bara nosa och puffa lite. Paddan försvann i ån. På kvällen var alla i flocken jättetråkiga. Ingen ville göra någonting. Suck.

Fick leksak med leverpastej i. Dregglade 2 dl på köksgolvet.

På gräsrotsnivå...

Matte älskar mig väldigt ingående plötsligt. Om kvällarna har hon börjat smeka mig så gosigt över hela kroppen. Hon är så väldigt fästing vid mig säger hon. Behagligt är det. Sen skäller hon på mina exklusiva smycken, bärnstenarna. Dom ska vara bra mot nån sorts insekt. Sen skäller hon på vädret.

Matte skulle vara på jobbet en stund. Jag vill inte vara på kontoret när den övriga personalen är ledig. Alla var lediga. Dante, Ådi, Eragon, Samantha (nä henne har jag inte berättat om än, hon är tjänstledig). Om man är arbetsledare måste man ju ha personal att leda. Det är därför jag inte trivs på kontoret när dom är lediga. Jag valde att vänta i bilen. Det är ok. Då behöver jag inte fundera på vilka pappershögar på kontoret jag behöver ta itu med.

Vi gick på promenad innan jag skulle vara i bilen. Matte kände sig tydligen trygg för hon behövde inte hålla i sig i mig alls. Jag fick gå lös! Genom bostadsområdet och förbi idrottplanen med en massa barn! Jag tyckte det var modigt av matte att våga gå själv så för att stötta henne höll jag mig nära hela tiden! Det tyckte hon nog var skönt för hon blev väldigt glad!Det bjuder jag på.

Mina favvosar!

Gustaf gick iväg i skogen! Jag ville bara iväg efter!Jag tyckte matte var långsam. "Vad väntar vi på?" gnällde och gnydde jag. Jag hittade Gustaf som ingenting! Matte la sig inte i. Hon lär sig. Det här är bland det roligaste jag vet. Spåra och leka med gummiringen. Det är mina favvosar!

Ja, vi elsker dette landet

Minus: Fann Fet Fästing

Plus: Kopplade av vid KloKlippning

Minus: Matvägrade MorgonMål (kom på sen att jag var hungrig)

Plus: Träffade Taggad Totte

Plus: Tränade Trick med Toarulle

Minus: Fattade inte riktigt vad jag skulle göra med toarullen

Minus: Fick inte hoppa på katten Olle

Minus: glömde bort mig och sökte i en tiondels sekund upp mattes godishand vid ett plötsligt hundmöte...
Minus: Matte hotar stänga bloggen om inte ärendet ovan bokförs på plus-sidan. Umpfh!

En supervanlig dag

Idag på kontoret med Ådi Och Eragon. Dante hade kanske sjukanmält sig eller nåt. Han var inte där. Synd. Det är ganska mysigt när han slickar mig i ansiktet. Jag är ju lättrörd och blir rätt ofta lite fuktig i ögonvrån. Dom verkade ha jobbat på bra innan jag kom, våran brottarmatta var täckt av Ådi-hår. Jag försökte skrämma upp människorna i personalrummet när jag kom genom att fara runt lite i största allmänhet. Pierre är inte så lättskrämd verkar det men Eero och Tobias... Matte mumlade nån ursäkt och blev sur, hehe.

På eftermiddagen hemma var det sen helt okej att inte ha nåt särskilt att göra. Tog mig an stora tuggbenet och släpade ut det på favvoplatsen på gräset. Somnade lite på altanen. I solen.

Sen kom husse! Jag gillar husse. Han känns lite exklusiv i min tillvaro. Matte har jag ju hos mig jämt, men husse... Han blir bortlämnad nånstans varje dag stackarn.

Woho! Vi åkte till springspåret! Jag ville springa med husse men jag fick inte! Han springer så långt säger matte. Jag måste träna upp kondisen först säger matte. Vi småjoggar ett kortare spår, säger matte. Jag fick inte nosa på blåbärsriset. Bara trava brevid matte. Säger matte. Nåja. Men det är roligt att dricka ur sportflaskan.

Matte luktar...

...fickljumma köttbullar. Två timmars morgonpromenad. Värst vad hon tog i plötsligt matte. Vi stannade en stund i centrum. Tittade på hundar. Matte hade köttbullar. På hemvägen mötte vi rolig yngre spanielpojke. He-he. Matte hade inte en chans! Gångvägen var smal. Staket på bägge sidor. He-he. Jag struntade i köttbullarna. Men jag fick inte leka heller... Borde kanske tagit köttbullarna...så hade det blivit nån utdelning i allafall...Hmm...

Fick sparken

Gjort tio timmar på egna kontoret idag. Fick ändå sparken. "Man får inte ha hund här" meddelande representant för mattes arbetsledning. Nänä. Matte säger att hon därför måste ta tag i en "samhets-träning". Jag vet inte riktigt vad det där "samhet" är som vi ska träna på... Det låter gosigt. Mysigt på nåt sätt. Som att slicka vänner i ansiktet ungefär. En samhetsträning. Jo, så var det matte sa, att hon slarvat med en samhetsträning.

Personalmöte och pirr i magen

Min arbetskamrat och sparringpartner Ådi beklagade sig idag. Dom har ändrat på hans käk där han bor. "Nu ska jag leva på viktväktarkäk!" tjurade han och nosade ivrigare än vanligt på min mattes korvfickor. Vi hade iallafall vårt personalmöte som jag planerat. Mötet gick bra. Jag behövde inte hämta några papper eller grejer. Dante hade en del bestämda åsikter om min roll i arbetsgruppen som han ville framföra idag. Jag tyckte det var lämpligt att vara lagom undanglidande och diplomatisk och la mig platt så att säga. Mest för syns skull. Han verkade nöjd med att iallafall ha fått framföra sin åsikt.

Igår när vi gick till skogen tog vi med min gamla tomte som jag hade när jag var liten. Matte gömde den i ljungsnåren och jag fick leta ett par gånger. Det är själva letandet som är grejen tycker jag. Visst är det kul att hitta det man söker men då är det ju liksom slut på det roliga...
Jag har förresten gjort en upptäckt! Man kan låta bli att komma när matte kallar! Det hade jag ingen aning om men det går faktiskt! Men ett varningens ord till kan vara på sin plats - matte/husse kan försvinna om man inte är uppmärksam. Det gjorde min. Det pirrade till lite i magen men man har ju nos. Så det löste sig.

Ikväll på promenaden övade jag o matte zick-zack-hopp över en stock i våran skogsbacke. Matte hade köttbullar. Man blir nog smart av köttbullar. För jag fattade direkt. Sen gick vi till ån, där gömde matte min gummiring. Jag kan sitta länge och vänta när matte lägger ut nånting att leta efter. Den var lite klurig att hitta. Hon hade gömt den i ån! Sedan sprang jag inte efter den lösa hunden som kom förbi 40 meter från mig! (Jo jag funderade hastigt på saken, jag var ju lös och ledig) men jag hade fullt upp med att klura ut vad matte ville att jag skulle göra med den tomma godispåsen vi just hittat.
Sedan sprang jag inte ut på fotbollsplanen efter bollarna när flickorna tränade. Även om jag hade god lust... På vägen hem hopptacklade jag matte så det stod härliga till! Men jag fick ont i benet! Jag visste inte att man kunde få det. Jag fick gå hem på tre ben. Det var också roligt!

Långhelg i hundkojan

Onsdag 30 april
Vi åkte bil länge. Länge. Jag sov. Jag tycker det är okej att åka långt i bilen.
När jag skulle kissa luktade det hamburgare och jag hörde fyrverkerismällar på avstånd.
Till slut stannade vi. Där var som en ganska stor hundkoja som min flock gick in i. Det var roligt. Den luktade väldigt annorlunda men ändå lite gammal husse/mattelukt på något sätt. Jag fick ligga nedanför mattes sovplats. Som hemma. Jag sov gott.

Torsdag 1 maj
Jag såg en riktigt stor vattenpöl idag. Husse kastade min leksak hit och dit. Den hamnade i vattenpölen . ”Jag hämtar den!” tänkte jag. Plötsligt hade jag vatten till magen! Nu har du badat i havet, flinade matte.
Jag var redan våt av regnet. Jag tror aldrig jag varit så våt av regn.
Jag såg en kanin. Jag vet att det var en kanin för förut bodde det såna i Freyas rum. Jag tyckte om att titta på Freyas kaniner. Det är det enda man får göra med kaniner säger matte. Titta. Jag är ganska bra på det. Men jag skulle gärna nosa lite på dom också…

Fredag 2 maj
Jag fick leta mattespår. Och kurragömma med Gustaf. Och matte gömde sig. Jag hittar dom som ingenting. Så det så! Matte lägger sig i för mycket när jag spårar fast hon lovat att inte göra det. Hon behöver ju hjälp. Hjälp att göra ingenting när jag jobbar.

Lördag 3 maj
Jag har inte sett mycket av de där 8000 hundarna jag skulle få möta…
Mattte håller avstånd. Hellre inget hundmöte än ett misslyckat hundmöte tjatar matte, matar mig med korv medans jag får snegla på jyckarna på avstånd. Men jag gillar korv.

Söndag 4 maj

Åka bil, åka bil, åka bil. Båstad –Ystad – Vallentuna. Åka bil. åka bil, åka bil.

Hos pyskolååågen

Jag har varit hos psykologen. Eller om det var matte. Det känns lite oklart. Med det står helt klart och tydligt "Hundpsykolåååg" på visitkortet matte fick när vi gick. Det kan ju såklart betyda att psykologen är en hund. Men jag tror inte det. Det hade jag känt på lukten. Fast det är klart, det luktade en hel del hund, det gjorde det.

Hon hade godis till mig. Matte fick inget godis. Matte fick läxa.

Öva hundmöten. 20 gånger med 20 minst olika hundar på 20 olika ställen. Det blir..... många möten... 8000 st! ropar matte nu som tagit fram miniräknaren... eller 22 möten om dagen i 1 års tid... Wow! Det ser jag fram emot!!

Matte ser trött ut.

Allt glömt och förlåtet

Söndag. Husse råkade föreviga detta förödmjukande ögonblick när jag måste böna och be att få sticka ut på spåret. Jag lovar matte, jag minns inte ens det där igår... eh.. terriern.

Lördag

Det finns en ryggsäck här. Jag är ganska snabbtänkt så jag har fattat att när matte tar fram den är det nåt kul i skogen på gång. Fast igår blev jag lite förvirrad. Matte och jag lekte. Matte slutar leka och hämtar ryggsäcken. Jag blir glad. Matte går iväg. UTAN MIG! Jag tror t o m att jag hörde bilen. Jag fattade inget. Hon måste ha glömt mig! Hon var borta en ganska lång stund. Dom andra i min flock verkade inte bry sig. Det var också lite förvirrande. Dom såsade omkring i lyan som vanligt, med slö blick och hasande gång.
Så kom hon! Vi åkte till skogen. Gick en bit. Stannade. Spårsele på. Kom en liten ärtig terrier förbi med sina människor i snöre efter sig. Den var intresserad av mig. Matte ville att jag skulle sitta. Matte ville att jag skulle vara koncentrerad inför uppgiften.
Jag satt. Jag var jättekoncentrerad. På terriern. Det var svårt att sitta. Mattes röst blir allvarligare men försvinner i ett töcken av dofterna och synintrycken från terriern som hoppar och gläfser åt mitt håll. Mattes röst blir allt svagare. Terriern. Terriern. Terriern. Jag är JÄTTEKONCENTRERAD. Jag måste till terriern. Det är nåt i vägen. Något på två ben. Jag skiter i vad eller vem. Terriern. NU! Kraften kommer bakifrån, jag slänger mig uppåt framåt och om en hundradels seku

Kopplad.

Tänkte inte på det.

Sällskapet försvinner bortåt vägen. Töcknet i mitt huvud klarnar och långsamt tränger mattes röst igenom. Men jag kan inte riktigt släppa tanken på terriern.
Matte trasslar med linan. Hon är lite irriterad. Jag antar att det är linan och glömda handskar som gör henne irriterad. Men varför blänger hon då på mig?

Vi går över ett dike. Oh! Här luktar det matte ju! Hon verkar ha gått här! Eller? Kanske har terriern också gått här? Jag ska kolla om jag hittar matte. Men vänta nu, hon är ju här? Men var är terriern? Nåja, jag följer mattespåret. Och här luktar det...annan människa.... och här luktar det.... terr ...nä annan hund... och här luktar det... harbajs? ...vänta nu, vad höll vi på med här?
javisst ja, mattespåret. Matte snubblar bakom mig. Vad hon är osmidig. Häng med lite. Jag rundar några träd för att kolla av. Och några till. Matte måste släppa linan. Sen under en gran, nerför en berghäll och över en stock och BRAVO! ropar plötsligt matte. Va? Vaddå? Jaha min pipleksak ligger här, so what? Pliktskyldigast leker jag med matte lite. Hon verkar vilja det. Matte tar av mig spårselen. Spårslut? Nejhej du matte! Jag känner allt att du gått härifrån oxå! Kom, du tog den här vägen!
Och härborta finns det massor av andra dofter att följa!

På kvällen sen höll matte på att ge mig hjärtattack! Vi nosade längs Vallentunasjöns strand. Det luktade riktigt spännande under vinters samlade vass- och lövhögar i strandkanten. Hittade en grej att tugga lite på och ta med på promenaden. Matte ville titta vad jag tuggade på. Ibland ska hon in i munnen och plocka ut mina fynd. Jag gillar det inte men jag antar att hon tar vad hon vill ha. Motvilligt lät jag henne bända upp min mun. AAAAAAHH!!! Hon gav upp ett mindre illvrål!Jag trodde något överföll henne och blev skitskraj och släppte min svarta förtorkade padda i rena förskräckelsen!